Nyhetens behag

Skärhamn - en pärla på västkusten, beläget på den stora och klippiga ön Tjörn, ca 3,5 mil norr om Göteborg och strax söder om systerön Orust där jag var sommarbarn hos min moster när jag gick i lågstadiet. Jag åkte tidigt från mitt hotellrum i söndags (igår) för att hinna ta några bilder på omgivningarna i och runt Skärhamn. Det är Skärhamn och Rönnäng som är huvudorterna på Tjörn.

Så här står det på Wikipedia om Tjörn: "den utgör huvuddelen av Tjörns kommun, är Sveriges sjätte största ö (efter Gotland, Öland, Orust, Hisingen och Värmdö) och ligger vid bohuskusten, cirka 35 kilometer nordväst om Göteborgs centrum. Ytan är 147 kvadratkilometer och omkretsen är ca 190 kilometer. " (http://sv.wikipedia.org/wiki/Tj%C3%B6rn)

Denna stund blev jag helt bedårad av skönheten, stillheten, enkelheten och närheten till det storslagna, det majestätiska en underbar majmorgon vid 9-tiden. Knappt en människa i sikte, inga bilar, inga ljud, alldeles stilla i luften och på vattenytan, fiskmåsar i fjärran, kyrkan i centrum av samhället, barnvagnar med barn som just vaknat och föräldrar som njöt av solen och värmen. Jag blev helt såld. Helt överväldigad av allt det sköna jag upplevde.

För dem som  bor i Skärhamn är allt detta vardag, precis som den plats och de omständigheter där jag bor är vardag för mig, fast besökare som kommer första, andra och tredje gången säger: "vad fantastiskt vackert ni bor". Och det gör vi. Och det gör de Skärhamn också.

När jag åkte vidare från hamnen och all dess skönhet tänkte jag att "så här det med människor också. Vi upplever ofta ett 'skönhetens och nyhetens behag' när vi träffar på någon som vi gillar, någon som vi tycker bra om, någon som tilltalar oss, någon som svarar mot något inom oss. När sen tiden går, blir även en sådan relation vardag, det blir 'vanligt' att träffas. Och då är frågan vad som händer. Blir det för 'vanligt' eller är det en relation som varar, som håller, som fördjupas, som ger livet färg och krydda, glädje och energi?"

Det finns ju andra dagar i Skärhamn också. Jag kan tänka mig både regniga, kulna, blåsiga, kyliga och ganska gråa dagar för skärhamnsborna. Då känns nog den här soliga, lugna och betagande majmorgonen ganska avlägsen. Men folk bor kvar här ändå.

Oavsett allt detta, dröjer sig min morgonupplevelse sen igår morse, söndag morgon 5 maj, kvar inom mig. Och bilden ovan är ett starkt och klart stöd för mitt minne. Yes!