E som i Elin

Igår hade jag förmånen att se ett mirakel. En nyfödd människa som fått namnet Elin. På sajten namntoppen.se kan jag läsa följande:

Kvinnonamnet Elin är en svensk form av Helena som är ett grekiskt namn med betydelsen ’lysande’ eller ’fackla’. Namnet är mycket gammalt. Det svenska helgonet Sankta Elin av Skövde, som även kallas Helena, levde i mitten av 1100-talet, och det är från henne som namnet har hamnat i almanackan.

Bara så ni vet. Min dotters lilla flicka är född. I fredags natt kl. 00.17 föddes hon, 3890 gram tung och 50 cm lång. Exakt samma size som sin morbror (när det begav sig 1987). E som i Elin. Det uttrycket kommer jag aldrig att komma förbi i fortsättningen. Att se hennes ögon (hon har öppnat ögonen nästan ända sen hon kom ut i dagens ljus), hennes lilla mun, hennes slutna och öppna händer, hennes grepp runt morbrödernas fingrar, hennes lågmälda gny när hon gäspar eller ändrar kroppsställning, denna lilla kropp med så oerhört stor potential och ett inneboende universum. Det är nu det fortsätter - livet - fast utanför mammas kropp.

E som i Elin.

När man står bredvid och betraktar den underbara synen, är livet så ljuvligt och obegripligt. Mirakel är obegripliga, annars hade det inte varit ett mirakel. Livet är en gåva. Livet är en gåta många gånger. Livet är underbart. Och vi fick förmånen att se ett mirakel på nära håll, känna mjukheten, höra de späda ljuden, se rörelsen, uppleva stämningen hos två nyblivna föräldrar. En förmån och en stor glädje i livet.

Jag skrev på grattiskortet - förstås det sedvanliga gratulerande till de stolta föräldrarna - men också ett välkomnande till Elin med följande ord:

Och välkommen till världen lilla Elin.
Vi ser fram emot att lära känna
den underbara person som vi
redan förstår att du är!

Stor kram från oss!