Hon (Astrid) såg på Veronika. “Förlåt”, sa hon. “Det beror på musiken. Det var mer än sjuttio år sedan jag hörde den. Ändå minns jag den nu och förstår att den hela tiden har funnits där. I mitt hjärta. I alla dessa år har jag burit den här inom mig utan att veta om det.” (det handlar om Brahms sonat nr 3 för violin och piano i d-moll).
Hon brukade spela den om och om igen och sa åt mig att lyssna noga eftersom musiken rymde all världens skönhet.
(ur boken: Nu vill jag sjunga dig milda sånger, skriven av Linda Olsson)
Vår erfarenhet säger oss detta: vi har alla med oss vår barndom, vår ungdom, fast vi inte alltid känner av den, eller vill veta om den eller mentalt har kontakt med den. Det är uppenbart att våra tidiga år har präglat oss till att bli den vi blev. Vare sig vi tycker om det eller inte. Vare sig vi är medvetna om det eller ej.
Nu kan man hemfalla åt mycket ältande och osunt rotande, det är nog inte så klokt, men - om jag vill vända detta till något positivt - kan medvetandet om dessa samband ge livet en ny och djupare dimension. Det behöver ju inte bara vara enbart negativt, det där som vi kallar vårt "livs bagage". Däremot kan det ge en bättre förståelse åt eller för mitt liv. Mina reaktioner, mina värderingar, mina känslor, min vilja eller min ovilja, mina gränser eller icke-gränser.
I berättelsen om Astrid och Veronika blir kontakten med det som hände (eller snarare hördes) för över 70 år sen, en nystart, ett uppvaknande och ett klarare medvetande om det som legat i träda, fördolt för alla - när det väcks till liv, är det livet och glädjen som vaknar. Så påtagligt och konkret så att de nästan kunde ta på det. Det var nästan som om de 70 år som gått försvann lik en dimslöja och plötsligt framstod livet och livsglädjen som så självklar, nära och naturligt närvarande. På något sätt slöts církeln, allt fick någon sorts samband och de olika delarna av livet kunde ses på ett nytt sätt, med nya ögon.
"I alla dessa år har jag burit den här (sonaten) inom mig utan att veta om det." Det är oerhört hoppfullt skrivet och konstaterat. Önskar dig att upptäcka detta min vän.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar