Jag vill tacka livet

Gröna blad uppfyller träden, grönskan är total.
Fåglarna yra, dansande, hoppande och uppsluppna.
Glädjen i gräsets grönhet, himlens blåhet, tusenskönans vithet och gullvivans gulhet
går inte att ta miste på.

Havet och vindarna, suset och den tysta skönheten
kan bara upplevas för att få rätt nyans.
Det är som en förälskelse.

Veronika berättade om sin stora förälskelse:
“när jag träffades James, var det som om en ny tideräkning började. Som om allt det som varit mitt liv till plötsligt upphörde [...] Om allt jag hade vetat dessförinnan bleknade bort. Genast förflyttades jag till en värld där färgerna var starkare, ljudet tydligare, dofterna och smakerna intensivare. Och en tid trodde jag att den var min”.  

(ur Nu vill jag sjunga dig milda sånger, skriven av Linda Olsson)

Klädnypor i olika kulörter hänger och dinglar i sin blåa tvättlina utanför fönstret.
Spaljén börjar bebos av rosor, murgröna, kaprifol, och fingerborgsblommor. Fläderbusken på andra sidan staketet är överfylld av stora, gröna, härliga blad, med ådror och smak.
En god vän sa till mig en gång, när hon stannat vid en rastplats under en  bussresa: “jag ser vitsipporna här runt om i backen vid forsen, och de har aldrig varit så vackra.” Jag vet att hon just den tiden var nyförälskad och såg världen med nya ögon som mycket väl stämmer in på beskrivningen från Linda Olssons bok.

Båtturen på havet med två kompisar i fredags lyser fram för min inre syn. Sol, blå himmel, salta stänk, mild bris, kaffe med gott fikabröd till, berättelser och skratt, färjor och kanoter omger oss. Vad mer kan man begära av livet? Det är underbart. Igår visade mig en vän sin nya cykel inför en 4-milsrunda, hon och dottern skulle cykla sträckan tillsammans. Och totalt var vi 100 personer som skulle bege oss ut i naturen. Jag cyklade också. Jag kände hennes glädje över denna stund, precis som jag kände glädjen att få vara där och göra just detta. Liv. Och att efter denna fysiska ansträngning åka hem till mitt blåa hus och stå med penseln i hand och höra panelbrädorna viska “tack” efter varje penseldrag; det är livskvalité. En ynnest.

Tack för livet. Idag.