Färgprakt

Lite färg som lyser upp tillvaron

Kök

Kärringen mot strömmen

Kärringen mot strömmen är en person som alltid gör tvärtemot andras vilja. En känd anekdot från 1200-talet berättar om en kvinna som vid en trädgårdsbjudning flyttade längre och längre från fikabordet och varje gång hennes man sa åt henne att flytta närmare, flyttade hon bort stolen ytterligare en bit från bordet till makens förtret. Till slut bar det sig inte bättre, utan hon flyttade stolen så långt bort så att hon föll ner - med stol och allt - i ån som flöt strax utanför tomtgränsen. Kvinnan försvann i vattnet och ingen såg henne. 

Många av gästerna hjälpte till i sökandet efter kvinnan och de flesta letade nedströms i ån. Hennes man däremot, letade uppströms och när de frågade honom varför han gjorde det, svarade han: hon har i hela sitt liv gjort tvärtom mot alla andra, varför skulle hon inte gå mot strömmen efter detta livet? Och mycket riktigt, man fann kvinnans kropp en bit uppströms i ån. Makens antagande visade sig stämma. 

Denna skröna är hämtad ur: antologin Bevingat som behandlar kända ord, bildspråk och uttryck.
Boken är sammanställd av Hellsing, Hellquist och Hallengren (Bonniers förlag, 2000).
Bilden är tagen vid Nättrabyån i närheten av Björkeryd.

Första intrycket

         Kan vara värt att tänka på.

I still got the blue in me

Vid centralstationen, Stockholm, utgång Klarabergsviadukten

En riktig gris

Denna vackra gris finns i World Trade Center, Stockholm. Fin va?! Med stövlar och allt.

World Trade Center

World Trade Center, Kungsgatan, Stockholm

Vindskivor är bra att ha

När stormen Gudrun härjade som värst för några år sen såg jag något intressant och lite skrämmande. På vägen till jobbet åker jag förbi en bondgård där det finns en jättelada med plåttak ett stenkast från E22. Jag hade många gånger åkt förbi där och tittat förstrött på ladan och dess stora tak. Det jag hade lagt märke till - så där i förbigående liksom - det var att den stora ladan saknade vindskivor. Ni vet en sån där bräda som sitter på gaveln på hus och som har till uppgift att förhindra vindbyar och regnväder att leta sig in under plåttak eller taktegel. 

På måndagen efter Gudruns framfart satt jag i godan ro i min morgonbuss och närmade mig ladan. Och lika förstrött som vanligt blickade jag åt höger för att - trodde jag - inte tänka närmare på hur ladan såg ut. Men döm om min förvåning när bussen är mitt för ladan, så ser jag: hela det stora plåttaket (säkert minst 20 x 40 meter stort) hade blåst bort från ladan och låg på åkern intill. Hela taket! Det såg lite skrämmande ut. Jag tänkte på vilken enorm kraft det måste ha varit som kom in under taket i det lilla utrymme som finns mellan takets läkt och asfaltspapp till där själva plåtskivan börjar! Det är fråga om några ynka centimetrar. In i detta utrymme har så Gudrun behagat ta sig in vid ett och samma tillfälle och i ett väldigt ryck, slitit av alla spikar eller skruvar som hållit taket på plats i flera år, lyft alltsammans och burit iväg det ut på åkern.

Alla i bussen tryckte näsorna mot rutan och ingen trodde att det vi såg var sant. Hur var det möjligt? Det såg och var helt absurt. Lyckligtvis har jag inte hört att någon människa eller något djur kom till skada, men ändå. Och runt omkring denna stora lada finns det gott om hus som har taktegel eller plåttak, men dessa tak låg på rätt plats. De hade vindskivor!

Det var då jag verkligen fattade - genom denna plåtillustration från verkligheten - hur viktiga vindskivor är och vad de är bra för och vad de förhindrar.

Jag tänkte vidare på saken och händelsen fick nytt liv i mina tankar nu när den senaste stormen, sötnosen Simone, visade upp sitt rätta ansikte. Det är viktigt med vindskivor. Och det är det i våra egna liv också. Viktigt att ha vindskivor. Alltså sådant i livet som håller stånd och skyddar mot de kraftiga vindbyar och oväder som kan drabba oss människor.

Vad dessa vindskivor har för namn är svårt för mig att säga till någon annan, det är en ytterligt personlig fråga. För mig är det vänner, läsning av goda böcker som ger verktyg i tanken att möta olika upplevelser, det kan vara att skriva om saken, det kan vara att prata med den Osynlige, ibland att gräla på honom eller i alla fall att säga till Honom att jag inte fattar varför detta sker. Att få ha trygga punkter i tillvaron, sånt som är fast och beständigt och inte ändrar sig lika fort som Eurosports TV-tablå - det är tillvarons vindskivor för mig.

Alexandra, fotolagen och bildlärare

Alexandras Rapaports glada ansikte möter mig på omslaget till tidskriften på X2000 från Stockholm.  Intervjun i tidningen handlar om hennes framgångsrika skådespelarkarriär från 1990-talet och framåt. Hon framstår som en tuff, rättfram brud med skinn på näsan. Artikeln på det litet glättiga pappret visar både den och andra sidor i hennes liv. Som mamma känner hon nu - vid 41 års ålder - en oro för sina barn och deras framtid, att hon inte ska lyckas som mamma och som skådis. Att kreativiteten ska försvinna från hennes liv. Den vackra ytan gömmer många tankar och funderingar och en hel del har hon fått ändra på under resans gång.

Jag har varit uppe i DN-skrapan i Stockholm på kurs om nya fotolagen och det gav en del svar på frågor jag haft om det upphovsrättsliga, det som gäller personlig integritet, det som handlar om samtycke till fotografering och reklamanvändande av bilder. TT:s bildchef berättade också om hur de (Tidningarnas telegrambyrå) jobbar professionellt om bilder och bildflöden ut till olika kunder. Ca 12.000 bilder går igenom deras system varje dygn! Han och juristen pratade mycket om den nya fotolagen som mest handlar om kränkande fotografering (ni vet, efter de omtalade smygfotograferingarna i duschutrymmen etc. i hyresfastigheter...) och lagtexten säger: 

»Den som olovligen med tekniskt hjälpmedel i hemlighet tar upp bild av någon som befinner sig inomhus i en bostad eller på en toalett, i ett omklädningsrum eller ett annat liknande utrymme, döms för kränkande fotografering till böter eller fängelse i högst två år.
Till ansvar ska det inte dömas om gärningen med hänsyn till syftet och övriga omständigheter är försvarlig. Första stycket gäller inte den som med tekniskt hjälpmedel tar upp bild av någon som ett led i en myndighets verksamhet.«
-----------------

Läs artikel om den nya fotolagen, tolkad till vardagsspråk som t.o.m. jag förstår och dessutom flera praktiska exempel på lagens tillämpning:

http://www.kamerabild.se/fotoskolor/vi-f-rklarar/kr-nkande-fotografering-s-undviker-du-att-bli-en-kriminell-fotograf

Läs mer om vad TT:s bildchef säger om den nya lagen:
http://publish.tt-gruppen.com/2013/06/03/nya-fotolagen/

Slutligen denna skrivarstund vill jag bara kommentera behandlingen av min avslutande inlämningsuppgift som jag lämnat in på Umeå universitets lärplattform Moodle. Jag framförde några synpunkter på bedömningen jag fick på min näst sista uppgift och fick ett märkligt svar från en av handledarna. Uppgiften gick ut på att jag skulle skicka in 2 slutna bilder och 2 öppna bilder, och jag tyckte att bedömningen på en av mina öppna bilder inte var rimlig. Visserligen fick jag godkänt på uppgiften, men blev lite styvmoderligt behandlad av bildläraren.

Och när jag fick svar på min protestskrivning, så fick jag ett svar om en bild som frågan inte alls gällde! Jag påtalade detta och fick en liten ursäkt för misstaget, men resten av svaret var ändå en klapp, inte på axeln, utan kändes mera som en klapp uppe på huvudet, ungefär som Benny Hill brukade klappa den äldre, lille farbrorn han alltid hade i släptåg. Hon - dvs. bildläraren - hade ett klart uttalat behov av att igen sätta sig på höga hästar. Dåligt, anser jag.

Sånt är livet ibland. Det finns höga hästar. Och en del sitter på dem. Måtte de inte falla ner. Alexandra Rapaport har i alla fall blivit mer ödmjuk. Hon klev ner självmant.

Världsarvet Karlskrona i bilder.... (5)

Stumholmen och Jarramas

Att se fram emot

Denna dag finns det mycket att se fram emot. En ny dag, helt oskriven - som ett vitt ark med än så länge inget ritat, skrivet eller målat. Ett stilla hav som inväntar vintern och vasstrån och gräs droppar av fukt efter att frosten smält. Idag väntar olika möten med olika personer, både i jobbet och privat. Alla dessa möten är med människor vilka ger energi. Ikväll 8-10 personer i en samtalsgrupp under benämningen Vardagsrum och kvällens tema är Ordet. Samtalet förra gången handlade om Tystnad, och då leder det naturligt fram till Ordet. Någonstans i tystnaden växer orden fram. Efter den samlingen blir det musikövning inför en spelning andra advent. Jullåtar, eller i alla fall låtar med lite inriktning åt vinter, jul, december och att mörker ska vändas till ljus.

Idag är jag i huvudstaden för kurs om Fotolagen. I offentlig sektor: vad får man och vad får man inte göra med bilder? Får man ta bilder på vem som helst? Vad  får man publicera  offentligt och vad får man publicera på nätet? Vad innebär Tryckfrihetsförordningen och Personuppgiftslagen i detta avseende? Intressant att åka iväg ibland, inte veta vilka personer man kommer att  träffa och inhämta nya insikter om hur omvärlden funkar.

På fredag kväll ska vi lyssna på Babben Larsson som har enmansshow i Kalmar om sitt liv "före och efter kraschen". Denna folkkära artist har gått igenom någon form av livskris för en tid sedan och med humorn som naturligt inslag ska hon berätta om det. Hennes show har fått fina recensioner. Och på söndag kommer nya möten med människor och sent på eftermiddagen upp till  Stockholm igen för ny kurs, denna gång enbart om Personuppgiftslagen, kursen hålls hos Datainspektionen.

Mycket att se fram emot. Roligt.

Världsarvet Karlskrona i bilder.... (4)

Bastion Aurora

Världsarvet Karlskrona i bilder.... (3)

Ljungskär och Brändaholm

Världsarvet Karlskrona i bilder.... (2)

Tyska kyrkan

Världsarvet Karlskrona i bilder.... (1)

Björkholmen

Naturlig konst

Ögonlock och öronlock

För nästan två veckor sen fick jag lock för vänster öra. Jag hörde nästan ingenting och det allra jobbigaste - förutom att känna sig helt inpackad i huvudet - var att jag i vänster öra hörde ett eko av alla ljud runt omkring mig. I övrigt mådde jag hur bra som helst. Speciellt knäppt blev det när jag skulle spela gitarr. Att stämma gitarren var ett äventyr och jag fick lita på min gitarrstämningsapparat som sa mig att “nu stämmer strängarna”. I mitt öra lät varje sträng helt falsk och missanpassad. Varje soloparti på gitarren (bl.a. på en höstkonsert med en kör och en annan spelning med vårt band On the road) var en plåga (förhoppningsvis enbart för mig), då alltsammans lät som ett ostämt spikpiano i mitt vänstra öra.

Efter diverse besök på vårdcentral, nässpray och avsvällande tabletter och 10 dagar senare från lockets intåg i/över mitt öra, så hände miraklet: vid 22-nyheterna i måndags kväll sa det “klick” i örat och plötsligt hörde jag normalt igen! En fantastiskt och underbar känsla. När jag visslade hörde jag endast EN ton igen. När andra pratade med mig, ekade det inte längre i huvudet på mig, gitarrsträngarna lät plötsligt stämda och korrekta igen, och jag kunde prata i mobilen och lyssna på personen i andra änden även med vänster öra. Amazing grace!

Vad beroende man är av sin hörsel. Jag tänkte under dessa dagar (har varit med om detta för 3 år sen också), hur det är för dem med en hörselskada. Hur ljud bara blandas ihop till en enda osalig röra i huvudet. Hur trött man blir av att ljuden ter sig på detta vis och hur befriande det är att bara höra en röst vid ett bordssamtal. Sånt man inte tänker på när allt är normalt och fungerande. Hur sårbar man är.

Jag kan säga att jag är tacksam idag för att jag har ögonlocken i behåll, men att jag sluppit mitt öronlock! Tacksam är rätt ord denna dag! Tacksam för mina öron som hör. Nu är jag idel öra igen.

Nassar och NSA-svineri

Under Andra Världskriget härjade nazisterna och de gick under benämningen nassar och sedermera brukar de benämnas nassesvin som grymtar sina små mantran om diverse arisk renhet, invandring och andra människofientliga teorier. För några veckor sedan avslöjades att amerikanska underrättelsetjänsten NSA avlyssnar internettrafik och telefontrafik över hela världen (och det är de inte ensamma om, sanna mina ord). 

Och en dag denna vecka avslöjade Washington Post att NSA har tillgång till flera miljoner användarkonton med lösenord till Google och Yahoo. Dessa företag protesterar och reagerar kraftfullt mot NSA. Det är nu verklighet allt det där som vi hörde om på 70- och 80-talet: "storebror ser dig". Då kanske man mer syftade på övervakningskameror och att man skulle kunna spåra mobiltelefonernas rörelser, men det har fått en helt ny och mer omfattande betydelse än vad vi kunnat drömma om (eller mardrömma om...).

Den personliga integriteten, var tog den vägen? Att få leva sitt liv i fred och frihet, tänka fritt och tänka att det jag delar med någon annan människa är vår ensak, ska vi sluta att tänka så? Alla kontrollsystem  runt omkring oss i vardagen, på våra jobb, i våra datorer och mobiltelefoner, vad orsakar de inom oss själva?  En osäkerhet, en misstänksamhet, en rädsla; "storebror ser dig". Det blir som ett nytt sorts "överjag", fast denna sort är inte enbart ett psykologiskt fenomen, utan väldig fysiskt, tekniskt och överskuggar alla och allt.

Från det att jag var väldigt ung, så har jag hört om ett framtida samhälle där en supermakt skulle framträda, ja t.o.m. en enskild person som skulle ta kommandot över makten över världen, som skulle kunna tala så att hela världen kunde lyssna på honom på en och samma gång och han skulle kunna påverka hela jordens befolkning med sitt budskap. Då - när jag var liten - kunde jag inte fatta hur det skulle vara möjligt, men det förstår jag idag. Inte för att vi är där riktigt än att en sådan person redan uppträtt, men tekniken och förutsättningarna finns redan idag. Jag hörde (när jag var ganska ung) även om "ett märke i pannan eller på handen" som alla var tvungna att bära för att kunna röra sig fritt, handla i affärerna, ta sig fram i samhället - och även detta är idag tekniskt möjligt i form av kontokort, inloggningar, dörrkort, chip, irisinloggning, fingeravtrycksinloggning, GPS-sändare, spionflugor, och en hel massa annat som finns på marknaden. Runt omkring oss, just nu, just där du är. 

Kontrollsamhället är här. Arbetsgivare kollar Facebooksidor och Instagram innan de anställer någon. Du kollas upp. Det finns tjänster på nätet där du mot en låg kostnad kan få upplysningar om folks inkomster, betalningsanmärkningar och födelsedagar (det sista helt gratis) m.m. Storebror ser dig. Jag känner flera personer som känner sig väldigt illa till mods när de tänker på allt detta. Det är som att de känner sig bevakade, kanske är det en förstärkning av det som kallas "överjaget" hos dem. Mer och mer förstår jag vikten av att vara trygg i sig själv och på ett personligt plan sätta sina gränser och inte på alla områden vara gränslös, utan bevara sin egen integritet.

Svinen grymtar vidare och rotar omkring. 

Höstskönhet