Golfcaddie

Jag tittar sällan på golf. Ibland råkar jag snubbla över ett kortare inslag i en sportsändning då de visar bilder från en underskön plats med perfekta gräsmattor, perfekt klädda golfspelare i keps eller bara skärm, vita käppar med flaggor, bunkrar, små koppar där bollen till slut ska hamna, peggar som sätts ner i gräset och små modesta avspärrningar kring banan som visar var gränsen för publiken går. Golf. En sport som vuxit sig stark på senare år med färgstarka spelare som visar hur man gör en hole-in-one, ett superutslag eller en läcker putt. Allt till publikens vilda förtjusning. Ett nervkrig mellan spelare och en avgrund mellan en albatross (3 slag under hålets par, som är en benämning inom golf för att beskriva banans och dess håls längdvärde.) och en bogey* (engelska för ordet spöke, ett slag över banans par, se ytterligare om detta ord längst ner). Ännu värre är dubbelbogey, det är 2 slag över banans par.

Läs mer om golftermer på denna länk: http://sv.wikipedia.org/wiki/Lista_%C3%B6ver_golftermer

Det finns dock en aktör som alltmer fångar mitt intresse. Och det är golfcaddien. Han eller hon finns där, lika fint klädd, stiligt dragande på en klubbvagn av senaste snitt. Han eller hon hämtar upp bollar ur koppen, väljer ibland ut klubba för nästa slag, eller åtminstone drar upp den ur klubbvagnen och överräckere den till golfaren, och får även sätta tillbaka klubban i vagnen efter avslutat värv. Det som upptar mina tankar är vilken roll golfcaddyn har? Är uppgiften enbart en fråga om materialförvaltning eller snarare materialförflyttning? Eller har caddien även en coachande funktion, peppning när det går illa? Glada tillrop när det går bra? Eller vari består huvuduppgiften? Jag tror mig kunna utläsa av TV-bilderna att det ofta är ens livspartner som också är caddy på golfbanan, eftersom det efter en lyckad slutputt och vinst efter de 18 hålen på sista tävlingsdagen ibland levereras en puss på kinden eller på munnen.

På något sätt är en caddie en tragisk varelse. Enligt reglerna för eliten ska en caddie få 10% av “sin spelares” vinstpengar, så det gäller för stjärnan att spela bra så att det blir bra med pengar att fördela. Ur den aspekten kan det vara en lukurativ syssla att vara caddie, men för de flesta kan jag tänka mig är det en medioker affär att dra en klubbvagn. Jag tänker också på en annan aspekt - och det är denna sida jag har funderingar kring - och det är: “hur är det att bara vara caddie, bara dra klubbvagnen, bara sola sig i sin stjärnas glans, aldrig kunna ta emot publikens applåder och hyllningar? Att alltid vara vid sidan om, aldrig vara riktigt viktig och betydelsefull, alltid vara beredd att kliva åt sidan, alltid vara onödig och på många sätt betydelselös?”  Om stjärnan vill ha mig ena dagen och nästa dag väljer någon annan, hur känns det egentligen? Att vara caddie innebär att aldrig själv spela, bara ställa upp på andras villkor. Att vara caddie är egentligen bara att stå vid sidan om, aldrig kunna agera själv, ta egna initiativ, fatta kloka beslut för sitt eget “liv” (spel). Jag tror knappast att caddien någon gång funderar på “hur ska jag ta upp bollen den här gången” eller “hur överlämnar jag 10:ans järnklubba på snyggast möjliga sätt” eller “sitter kepsen riktigt så att lockarna ligger rätt?” I någon mening är en caddie en tragisk varelse. Utan någon egentlig betydelse.

Och jag tror att många människor känner sig som caddies på livets golfbana. De är inga man räknar med. Det spelar ingen större roll om de är med eller inte. De finns bara där som ett självskrivet inslag i den allmänna bilden, i det överskådliga fotot där det måste vara statister med för att det inte ska se så kalt ut på golfruffen eller på greenen. Människor i samhället, på arbetsplatserna, i föreningen, i fotbollslaget eller innebandygänget, som bara är eller känner sig som statister, en utfyllnad, någon som ingen frågar efter. Känner du dig så? Eller har du någonsin känt dig som en sådan?

Då vill jag uppmuntra dig idag! Och istället säga: du är visst viktig! Du har en egen ryggrad, en vilja, ett liv, en väg, ett mål, en passion, en glöd, ett eget race, en egen värdighet, en egen dignitet, du är av vikt, du har egna ögon som ser, öron som hör, händer som kan handla, fötter som kan gå, ett hjärta som slår. Du är ingen caddie. Du är med och agerar, du betyder något. Du kanske inte betyder något för alla, men du betyder något viktigt och avgörande för någon eller några. Se dig omkring och upptäck detta. Och upptäck ditt eget värde! Som det står i sången och på en vägg i en våra gymnasieskolor: “Du vet väl om att du är värdefull, att du är viktig här och nu. Att du är älskad för din egen skull, för ingen annan är som du.”

(*Bogey innebär att spelaren gör ett resultat ett över hålets par, det vill säga fyra slag i hål på ett par 3-hål etc. Ursprungligen var bogey hålets par och kallades även Ground score.

Uttrycket bogey myntades inom golf när en match spelades mot banans par på Great Yarmouth Club i England omkring år 1900. Vinnaren i en av matcherna sade till förloraren, en militär, att din motståndare måste vara en riktig bogey man, dvs. ett spöke. Militären berättade om detta för sina officerskollegor och de beslutade att under sina officerstävlingar införa en ny figur, Överste Bogey (eng:Colonel Bogey), den som aldrig gör fel. Det innebar att om spelaren inte klarade par så hade Överste Bogey slagit till. Bogey gav upphov till Colonel Bogey March, känd genom filmen Bron över floden Kwai.
Lyssna: http://youtu.be/OwApm8lXoUQ  )