Den bilden kom i sms till mig inatt.
Det var en märklig syn.
Den flög.
0 grader Celsius visade det blå strecket idag.
En vindstilla ilning i den vintergröna gräsmattan.
Småfåglar yra och ystra, dansande och obekymrade
sveper fram och åter kring knutar och knoppar.
Nakna träd i dimman vid den gamla skolan
där barn lekt och lärt under svunna tider
alldeles nära viken där måsen dyker och
gäddan avvaktande står i vassen.
Morgontrött resenär iklädd fesliknande stickad
mössa kliver på bussen, "rabattkort till stan" säger hon monotont
med en blick som kan ta lusten ur vem som helst
och en mun som är böjd mot jorden.
Integritet eller livsleda, montotoni eller bara strunta i "hur"?
Traktorspåren är djupa och vattenfyllda, Fågeln kan spegla sig i isen.
Rådjuret flackar med rådjursögat i en sista vinteransträngning. Ute.
Tandläkare Eriksson är med, utan kompass.
Pärlband med vita lyktor rusar framåt
och de röda likaså, fast bakifrån.
Snart öppnar de igen, handlarna, affärsidkarna som
avlönar folk och skapar sysselsättning till dem som
ingen har.
Det röda takteglet är frostigt insegel
med gråsvarta bevingade
som ingen vill ha
fast självklara.
Skrovlig hosta och upprörd nysning
runt omkring underliga ljud
knirrande och knarrande i plasthöljet
och viken är en spegel.
(här är bilden på hackspetten och vesslan:
http://hbl.fi/nyheter/2015-03-03/728786/vessla-rider-pa-hackspett-pa-sagolik-naturbild )
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar