Gamla vanor

Jag fick en eltandborste i julklapp. Den är bra. Fin färg, bra funktion. Jag tycker bäst om den borste som snurrar. Och min uppgift är bara att föra den fram över tandytan och så ska borsten göra resten. Jag får bidra med ett visst tryck också för att känna att borsten verkligen gör tänderna rena. Det är bra. Funkar fint. Och tandläkare och tandsköterskor är överens om att eltandborsten är överlägsen vanliga, manuella tandborstar. Tänderna är överlag renare vid borstning med eldrift.

Allt gott så långt. Det är bara en sak som är problemet (förutom att den behöver laddas ganska ofta) och det är mina gamla vanor. Jag har ju hållit på i många herrans år att borsta med vanlig tandborste och det finns ett särskilt rörelseschema som är väl inövat och som sitter väldigt djupt hos mig, märker jag. Högerhanden vill gärna fortsätta att röra sig fram och tillbaka, trots att jag håller i eltandborsten! Det går av bara farten. Jag kommer ideligen på mig själv att göra så som jag brukar göra med den manuella tandborsten.

Gamla vanor. De sitter djupt. De är svåra att bemästra och ändra på. Svårt att göra på ett nytt sätt, även om man vill. Det är inte ovilja att det är så, utan det är helt enkelt så att hjulspåren är för djupa och därför svåra att ta sig ur. Man halkar tillbaka dit igen, gång på gång.

Tankarna går vidare och jag frågar mig om det finns flera gamla vanor som ideligen visar sig hos mig? Hur många andra och hur djupa hjulspår finns i mitt liv? Vanor som jag upprepar gång på gång vare sig jag vill eller inte? Vanor som repeteras trots att jag inte tänker på dem, eller inte vill utöva dem? Naturligtvis finns det många sådana vanor.

Hur kommer man förbi dessa gamla vanor? Hur tar man sig upp ur hjulspåren? Känslomässiga hjulspår, handlingsmässiga hjulspår, viljemässiga hjulspår, tankemässiga hjulspår - finns det något sätt att ta sig upp och lära nytt? Enda sättet är nog att sätta sig till motvärn - hålla handen still när eltandborsten gör sitt jobb och upprepa detta med en åsnas envishet. Och till slut skapas en ny och godare vana. Och innan denna envishet uppenbarar sig, krävs det ett viljebeslut: jag vill komma upp ur hjulspåret, vill inte köra på den gamla vägen enligt den gamla vanan, jag vill uppleva något nytt. Köra en ny väg, hitta bättre vanor som leder till förnyelse.

Och troligen ännu bättre tandhälsa. I alla fall enligt dentisterna.