Analfabeten som kunde räkna

Jonas Jonasson gjorde det igen! Efter dundersuccén 2010 med boken 100-åringen som klev ut genom fönstret och försvann, kom 2013 uppföljaren i samma goda stil: Analfabeten som kunde räkna.

Jag har lyssnat mig igenom boken under 14 underhållande timmar via tjänsten storytel.se och det har varit SÅ roligt! Jonasson är en mästare på att få ihop de mest skiftande människotyper och levnadsöden till en härlig och osannolik röra som bara blir värre och värre ju längre fram i handlingen man tar sig.

Jag undrar hur i hela världen man lyckas med att få ihop analfabeten Nombeko Mayeki  i Soweto med körning och bortforslande av latrintunnor och israelisk och sydafrikansk kärnvapentillverkning? På vägen dyker kineser och CIA-förföljda personer upp, i sällskap med underrättelsetjänster från olika håll i världen. Helikopterkrasch, potatisåkrar, republikaner och rojalister, tjuvfiske, tvillingar med eller utan namn och personnummer, kungar, presidenter och statsministrar, i en enda salig (osalig) röra. Och en bomb. Som inte finns. Som ändå försvinner. Och en Volvo som inte kommer till Kina. För att inte tala om diamanter insydda i en gammal sliten jacka. Eller en grevinna med älgstudsare. Och vad har förmågan att räkna med allt detta att göra?

Du förstår... Det ena ger det andra som ger det tredje som ger det fjärde.... Det kan också vara så att du inte förstår - innan du läst boken...

Mästerligt att få ihop det på slutet. Om fördomar och enkelspårighet och livets oförutsägbarhet. Att lyssna (eller läsa) och få småskratta hela tiden - det behöver vi! En må-bra-bok helt enkelt! Har du inte läst den: gör det och må bra av det!