Disparat möte

Igår lärde jag mig ett nytt ord: disparat. Först trodde jag att tryckfelsnisse varit framme och fått till ett i och ett a istället för två e, fick för mig att det kanske skulle stå desperat. Men det visade sig vara helt korrekt. Meningen i boken jag läste använde detta uttryck: disparat möte. Och det stod i ett sammanhang där en talare möter en publik som - vilket egentligen alltid är fallet - i en sammankomst där alla - både talaren och publikum - har med sig olika upplevelser, förkunskaper, skiftande erfarenheter, personliga problem och intressen, och då blir förstås varje sådant tillfälle en enorm utmaning för talaren. Man kan då kalla detta ett disparat möte. Det betyder: olikartad, oförenlig, klart åtskild. I en mening en väl stor uppgift att i en kort stund förena alla dessas tankar, funderingar, värderingar, åsikter, upplevelser, förkunskaper, tvivel, tro, och ha något som kan tillföra något - helst positivt - till var och en i publiken.

I en vidare mening kan vi nog med fog påstå att alla möten är disparata möten. Åtminstone till en början, innan man lärt känna varandra, lärt sig varandras språk, både det guturala och kroppens språk, ögonens språk, den erfarenhetsbas, de sår och de positiva upplevelser vi bär på med in i samtalet. Efter hand kan mötena få en ny karaktär, om öppenhet, villighet, intresse, god vilja och lyssnande och givande förenas. Då blir mötena verkliga möten mellan två människor, två universum, två världar, som berikar och utvecklar. Leder framåt.

Istället för disparat blir mötet parat (med betoningen på sista stavelsen och det betyder: beredd, redo, färdig, klar, rustad).

Tänk vad mycket ett ord kan betyda.