Tankar från Gunnel Vallquist (10): Motsägelsen och spänningspunkten

Något sker med den som framhärdar i mörkret, uthärdar motsägelsen, rådbråkas i spänningspunkten. Någonting sker - ett slags miljöanpassning: nya organ bildas, de som krävs för att orientera sig i en okänd verklighet. Växer långsamt, omärkligt för en själv. 

Plötsligt händer det att mörkret skingras, spänningen släpper, motsägelsen upphävs. Oförmodat, i ett språng, en genombrytning. En födelse.... [...]

Genombrytningen till ett annat plan, där bild och motbild smälter samman, linjer och motlinjer konvergerar. På varje nytt plan samma födelseprocess. Steg för steg träder verkligheten fram, växer brottstycken samman till en helhet. 

Att gå in i motsägelsen, att vila i spänningspunkten, att slå rot i förvandlingen, att överlåta sig åt mörkret - ogörligt och ändå möjligt, orimligt och likväl det enda sannfärdiga, outhärdligt och den enda befrielsen. 

Väg och vardande.
.................................................

Våga fortsätta. Vägen öppnas.