Utveckling

Sakta, men säkert, mognar insiktens olika skikt. Det är precis som med ett embryo som  växer och utvecklas, eller som ett ägg som blir en larv, som blir en puppa, som blir en vacker fjäril. Puppan ser inte grann ut för blotta ögat, men den rymmer en oändlig skönhet, livskraft och skörhet. Fjärilen har blivit fjäril.

På Wikipedia läser jag följande:
"Fullständig metamorfos betyder att alla de fyra olika stadier som ingår i metamorfosen finns med.
Det första stadiet av de fyra är ägget som kan läggas antingen i vatten och på land beroende på vilken insekt det handlar om (vissa lägger också i kadaver och i skinnet på levande djur).

Innan ägget kläcks har den blivande insekten förvandlats till det som skall komma att bli nästa stadium, nämligen larven.

Efter larvstadiet kommer det tredje stadiet, puppa. Då omges larven av ett hårt skal och inuti detta förvandlas den sedan till det fjärde stadiet, fullvuxen (som oftast är den formen vi känner igen hos insekten).

Fullständig metamorfos genomförs av olika insektsarter. Till exempel flera olika flugor, en del gräshoppor, en del sländor och fjärilar."

Utvecklingen måste få tid, eftersom den tar tid. Får den processen inte tid på sig, blir inte utvecklingen sund, hållbar och som den var tänkt. Bråttom? Nej, livet har inte bråttom. Det är bara i våra dagar man kommit på att "driva upp saker" hastigt för att snabbt se resultatet, få del av det man åstundar. "Drivbänk" - vilket hemskt ord. I mina öron låter det nästan som en sträckbänk för att snabbt göras längre. Inte konstigt att det blev ett tortyrredskap. Livet måste få ta tid på sig. Vårdas. Mogna. Precis som insikterna om mig själv, om andra, om Livet.

Och så skönt att få vila i det. I livskraften.