Lingonsyltsburken

Kanske var det den trasiga burken med lingonsylt (se gårdagen inlägg) som triggade igång tankarna hos mig. Hur burken - som var immig av kondens och därmed väldigt hal - gled ur mitt grepp och hamnade på golvet och gick i flera otrevliga bitar. När jag vaknade i morse och tänkte vidare på händelsen, kom detta till mig: när något glider en ur händerna. När man tappar greppet om händelseutvecklingen. När burkar och annat går sönder. När utvecklingen inte blir som den var tänkt.

Kan det vara så att det finns flera stora och övergripande tankar, system, intentioner, drömmar, idéer, visioner, vilka är tänkta att leda till Det Där fina målet - som har visat sig bara glida oss ur händerna? När den övergripande visionen inte varit sammankopplad med verkligheten, och när de genomgripande besluten inte fattas hos dem som den övergripande visionen var tänkt för? Jag tänker på ett personligt plan, och jag tänker även på ett organisatoriskt plan. I stort och i smått. Personligt eller i jobbet. Det genomgripande måste nog dock alltid vara på ett personligt plan. Det övergripande kan vara hur opersonligt som helst. Och - tyvärr - är det så väldigt ofta.

Genomgripande förändringar och skeenden måste ske på ett personligt plan. Annars blir det ingen förändring. Inget genomgripande i egentlig mening sker .

Tolstoj skrev en gång: alla tänker på att förändra mänskligheten, ingen tänker på att förändra sig själv.