Nu är det jul igen, eller?

Det bankade på ytterdörren. Den öppnades. Utanför stod en ung kille med ett uppdrag. Han hade papper och penna med sig och hade några väl inlärda fraser som uttalades om att det var dags att beställa jultidningar, och han hade listan i högsta hugg färdig att ögnas igenom och en välvässad penna för att skriva kundernas namn och ett väl synligt kryss i rätt fält med antal och allt annat nödvändigt för det som skulle beställas och distribueras. Och jag tror att han bara är den förste i raden av unga killar och tjejer som kommer hemsöka våra hus och hem inom en snar framtid.

Så nu är det snart jul igen. Tre månader i förväg. Jag bara  kände “nej, det är inte sant… det är ju inte jul snart igen. Det dröjer några välbehövliga månader ytterligare innan decembermörkret slår till, köpruschen blir en verklighet, julkänslan infinner sig”.

Jag sa “nej tack” till killen. Han lommade lite besviket iväg till nästa hågade eller ohågade kund i grannhuset. Jobbigt att göra sådant här, otacksamt slit för några hundralappar och några premiepresenter som belöning. Men säkert en nyttig erfarenhet att möta olika människor som ger olika respons. Ja eller nej. Det gäller att kunna ta ett nej på ett bra sätt, så att inte inspirationen tryter, säljarminen suddas ut, den inre drivkraften dör ut.

Jultidningsförsäljningen kanske har flera goda effekter på dem som ägnar sig åt sysselsättningen. Men för mig blev det mest en utmaning om att fortsätta leva här och nu, och inte leva då och där. Att vara här just nu.