Ab imo pectore

Ab imo pectore – "Av hela mitt hjärta". Egentlig rak översättning: "ur det djupaste av mitt bröst (bål)", eller snarare: "ur det djupaste bröst" eller "ur den djupaste bål" (en hälsningsfras använd av Julius Caesar och andra under hans tid ca. år 50 f.Kr.). (källa: Wikipedia)

Någon översätter de latinska orden rätt och slätt med: Ur hjärtats djup.

Detta latinska uttryck finns med i Lars Bill Lundholms deckare Gamla Stan-morden, med kommissarie Axel Hake. När jag hörde och läste betydelsen av det vackert klingande latinska uttrycket, började de grå cellerna någonstans högst upp att röra sig, först lite vaggande, intagande, för att sen blomma ut i full associationsfrihet och frigörelse! Yes! I djupet av mitt hjärta!

Att låta sig hänföras. Att likt Stanley Jones utbrista:

Att se Gud i vardagen, då förvandlas det simpla till det helgade; då brinner 
Guds eld i varje buske, och livet har en mening. 

Det är enbart när man låter sig hänföras som man lär sig något. Barn har den förmågan. Jag ser det på de härliga barnen Elin och Edvin. De hänförs. De lär sig. De upptäcker och testar. De prövar om och om igen. I hänförelse. Jag har en stilla bön om att aldrig upphöra att låta mig hänföras. Att aldrig bli så (för-) vuxen att jag inte längre känner hänförelsen och nyfikenheten. Skulle det upphöra, har nog livet flytt sin kos. Nej, hellre: Att se fjärilens flykt över blommorna, känna den salta doften av hav och längta ut, kunna ta en bild med kameran - fånga ett ögonblick - och sedan betrakta den med öppet sinne: vad säger mig bilden? Vad säger mig sammanhangen där jag framlever mitt liv? Vad kan jag lära av detta? Vad kan jag se? Vad säger mig deckaren jag läser, romanen jag insuper, filmen jag ser? Vad säger mig allt detta om mig själv, om de andra, om omvärlden, om livet? Stenarna ropar till mig om ingen annan gör det. Jag vill aldrig bli färdig. Färdigformatterad. Färdigställd. Etiketterad. Inhyst i lämpligt fack. Never. Jag vill bo i Neverland. i detta avseende. Men jag emigrerar till Alwaysland. Där finns alla möjligheter. Alla dörrar är möjliga att öppna. Inte i själens Nothinghill, utan i EveryWonderfulMorningland.

Helhjärtat vill jag leva.... Helhjärtat vill jag dö...
Med hela hjärtat hela tiden, överallt och jämt, med hela hjärtat hela tiden, alldeles bestämt.
(Ingemar Olsson)