Den som har vett, spar sina ord (Salomo)

Ett ordspråk jag lärt mig i Blekinge lyder: “han pratar så mycket (strunt) - för han har inget förstånd som stoppar honom”. Vid närmare eftertanke kan jag konstatera att det visat sig stämma. De fåordiga är ofta de som har något att säga. Det är som att de sparar ihop till något med substans och pregnans och yttrar detta. De kan säkert få en stämpel att de är introverta, men det må så vara (precis som att det skulle vara någon sorts sjukdom, i motsats till den som är extrovert) - orden de uttalar väger så mycket tyngre än hos dem där orden bara rinner ur dem hela tiden.

Det är vettigt att spara på orden. Då behöver man inte begå misstaget att säga överilade saker, ogenomtänkta satser och meningar, förhastade ord, utan orden kan komma i ett lugnt och sakligt tempo och sammanhang. Inte dumt alls. En av mina favoritfigurer i deckargenren, Jack Reacher, har denna egenhet, så när författaren Andy Martin ska skriva en bok om Lee Childs skrivarprocess om just sin deckargestalt Reacher, så heter boken And Reacher said nothing. Han talar när det behövs. Och framförallt: det som behövs.

Ett talesätt uttrycker det så talande att “vi har två öron och en mun - därför borde vi lyssna dubbelt så mycket som vi pratar”. Jag har träffat få människor där detta varit det framträdande. Däremot har jag desto oftare mött motsatsen. Öronen har ju en långt viktigare uppgift än att bara hålla uppe mössan.