ATT BLI BEKANT MED KANT eller ATT SE DET STORA I DET LILLA

På Immanuel Kants gravsten finns inskriptionen: ”Stjärnhimlen över mig och den moraliska lagen inom mig”. I människan förenas det lilla och det stora. Jorden och himlen har sin brytningspunkt i människans själ. En förening av stoft från jorden och gudomlig inandning blir människan - varken mer eller mindre!

Klicka för en större bild. Ådalen 2017.

Precis som man kan betrakta livet och tillvaron ur två vitt skilda perspektiv, kan vi också studera människan. Jag tänker på mikro- och makroperspektivet. Ett exempel från naturen: ta upp en kubikdecimeter jord med en spade och lägg en del av det under mikroskopets lupp - det formligen kryllar av liv och rörelse!

Lyft blicken och se uppåt med blotta ögat en molnfri natt eller kika med en stjärnkikare - där kryllar det också formligen av liv och rörelse!

Nu kan du se på människan och vår tillvaro ur dessa två perspektiv. Vilket väljer du? Introvert eller extrovert, utåt eller inåt - vilket är ditt val?! Inget perspektiv är felaktigt. Båda talar sanning och båda kan (nog) ljuga en del.

Kant (1724-1804) lyfter fram sina tre praktiska postulat som en sammanfattning av sina rön efter livslångt studium av livet och tillvaron: viljans frihet, själens odödlighet och Guds existens. Tre ting som man inte kan bevisa teoretiskt (= postulat), men som enligt Kant utgör tre grundfundament i vår tillvaro. Dessa tre postulat ger mig en känsla av att Kant sett på vår tillvaro ur både mikro- och makroperspektiv.

Han är i gott sällskap av många filosofer (Kierkegaard, Pascal m.fl), vetenskapsmän och (sist, men inte minst) vanligt folk.