Heta ord (29). Visshet.

Att vara säker på sin sak, det känns alltid bra. Att vara osäker innebär ofta energiförlust och tvivelsmål. Att inte veta riktigt säkert. Det kan gälla yttre ting i min omgivning, det kan gälla jobbet, familjen, ekonomin, vädret, yrkesval, programval, politik, vilken väg jag ska välja ute i trafiken, vilken mat som är bäst för mig, vilka vanor som är nyttiga och vilka som är onyttiga för mig och för min omgivning. Ovisshet. Visshet med bokstaven o framför. Jobbigt. Att ständigt, eller under längre tider, leva i ovisshetens mörker, tar på krafterna. Att inte veta hur det blir, om det kommer att ordna sig, det påverkar mig kanske mer än jag tror. Ovisshetens mörker. Ovisshetens komplicerade, onyanserade, ofokuserade, osäkra, malplacerade och koncentrationsförstörande inverkan på mitt liv. Inte roligt.

Det positiva i livet är att det infinner sig perioder av visshet. Perioder då jag är säker. Då jag är trygg. Utan lugnande medicin eller alkohol. Säker på mitt val, säker på min väg, på mitt värde, på mitt läge, på min position, på mig själv och på omgivningen. Inre visshet och yttre lugn. Inre lugn också som en följd av vissheten. Ett visshetens ljus och lugn.

Och i spänningsfältet mellan ovisshet och visshet lever jag just i detta ögonblick. Egentligen hela tiden. Någon lär ha sagt att det enda jag riktigt kan lita på är att allting ändras. Det enda oföränderliga tillstånd som finns är att inget är oföränderligt. Allting förändras. Hela tiden. Min fråga idag är: hur kan jag leva i en visshetens trygghet mitt i det föränderliga som kallas mitt liv? Jag kan ju inte förlita mig på att ingenting kommer att förändras. Det vet jag med mitt förnuft. Kan jag förhålla mig till ovissheten och ändå känna visshet inom mig?

Tron är en övertygelse om det man hoppas, en visshet om ting som man inte ser.
(Hebr. 11:1) 

Tron på och förvissningen om att jag är älskad, den är grundläggande och i många avseenden avgörande. Tron på en fast punkt utanför min egen - många gånger - skakiga verklighet, ger mig en stadga och trygghet som varken försäkringar när det gäller personliga ägodelar eller människors försäkringar i form av ord kan ge mig.