Han fick nobelpriset 1951, och många anser att en av de största orsakerna till det var hans bok Barabbas (1950). I den kan vi bl.a. läsa:
”Barabbas har bokstavligen Jesus att tacka för sitt liv...Jesus är den kärleksfulle, som har kraft att väcka det bästa inom människan. Alla troende betonar, att kärleken till medmänniskorna är huvudsaken i deras tro...”
I sin bok
Det eviga leendet (1920) presenterar Lagerkvist sin syn på och hållning till Gud:
”...några döda söker efter Gud och finner honom till slut i gestalten av en gammal vedsågande gubbe. De försöker ställa honom till svars för livets tomhet, men han svarar:
”Jag har inte menat livet som någonting märkvärdigt. Jag har bara menat att ni aldrig skulle behöva nöja er med intet.” Svaret avväpnar dem och de återvänder till livet med det eviga leendet i sina hjärtan. Kärleken till medmänniskorna kan ge livet mening...”.
Så långt Lagerkvist.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar