sakta gå hem genom stan
en kyss, sen går man sakta igen
sakta en tur genom stan
Åh, det är natt, och på avstånd hörs skratt
och man går hem genom stan
en doft av hö, från nån ljuv skärgårdsö
smyger sig tyst intill stan
Precis som din arm, så lätt och så varm
känns sommarens vind mot min kind
och natten står still, den finns inte till
en tystnadens skugga, en vind
Den är så kort, och den glider tyst bort
när trastarna vaknar i stan
klockan är två, hela himlen är blå
sakta vi går genom stan
Sakta hitåt, ror en man i en båt
stannar och ser på en svan
allt är tyst, och jag tiger, nyss kysst
sakta vi går genom stan
På Västerbron, i den himmelska ron
|
alla hus, målar natten i ljus
hemligt går träden i blom
Här bor en miljon, säg, hör de den ton
som Stockholm nu spelar för dem
de far härifrån, långt bort härifrån
men Stockholm det är ju vårt hem
Vart vi än går, vet jag Stockholm är vårt
när vi går hem genom stan
här går vi, med en tyst melodi
ensamma i hela stan
Så stannar vi till, vid fåglarnas drill
vi känner en doft av viol
och glada vi hör, en jublande kör
då stiger en gnistrande sol
Åh, det är skönt när mitt Stockholm är grönt
sakta en natt då i stan
en kyss, sen börja vandra igen
sakta gå hem genom stan
sakta gå hem genom stan
sakta gå hem genom stan
(Text: Beppe Wolgers)
Västerbron |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar