Större än mitt hjärta och vet allt

Den gamla mannen, Johannes, skriver ett brev till sina vänner och förklarar och uppmanar till det goda. Han kallas för kärlekens apostel och har lämnat efter sig fem skrifter där vi kan lära känna honom och den anda som fanns i honom. I Johannes´ evangelium beskriver han sig som “den lärjunge som Jesus älskade”, en omskrivning som säger mig en hel del om vad som präglade Johannes. En ödmjukhet, en stillhet, en tacksamhet. Han kunde med lätthet ha skrivit “jag”, men väljer att beskriva sig själv som “den lärjunge som Jesus älskade”. Ett konstaterande i stillhet. Han är i 30-årsåldern när evangeliet skrivs.

Många år senare skriver han - som fånge på fångön Patmos när han är ca 90 år gammal - sitt apokalyptiska brev Johannes Uppenbarelse som sänds till (minst) sju församlingar i  Mindre Asien. Hela denna skrift är en mäktig nutids- och framtidsvision, som tecknar både en mörk och en ljus framtid och många finner tröst och styrka i orden som där finns. Man tror att det skrevs till de kristna som led förföljelse under kejsar Domitianus. I mångt och mycket kan vi konstatera att Uppenbarelsebokens ord säkert är mer begripliga idag än de var på 90- och 100-talet efter Kristus. Mycket som då var helt omöjligt att tekniskt förstå, framgår idag som helt möjligt att både se, höra och göra.

När Johannes var i 80-85-årsåldern, skrev han sina tre brev - Första, Andra och Tredje Johannesbrevet - vilka fungerade som rundbrev till de församlingar Johannes hade och hade haft kontakt med, särskilt församlingen i Efesos. Breven är skrivna på ett personligt och lättläst sätt för att inge styrka och mod att stå emot olika villoläror som ifrågasatte Kristus och hans gudomlighet. Och de handlar mycket om Guds kärlek. Att Han älskar oss. Att Han först har älskat oss, och därför kan vi älska Honom tillbaka. Initiativet kommer från Honom. Han är källan till allt. Han är större än den som råder i världen. Han är kärlek. Han är ljus.

Och mitt i hans undervisning om kärlek, och tillståndet i världen, och ljuset och Anden och mycket mera, kommer dessa befriande ord i 1 Joh. 3:20,

...Han är större än vårt hjärta och vet allt...

Smaka på orden. Känn in deras verklighet och den verkan de får på oss. På oss som är trötta. Trötta av en myckenhet av arbete. Trötta på att behöva förklara oss. Trötta på all lojalitet åt olika håll. Trötta på att hålla koll åt höger och vänster. Han är större än vårt hjärta och vet allt. Så skönt. Så viktigt. Så sant. Så befriande. Vi behöver inte förklara allt för Honom. För Han vet redan. Han vet om dåtid, nutid, framtid. Denna vetskap blir för mig en stor orsak till djup glädje, när jag viskande kan utandas orden: Du vet allt, ja Du är större än mitt hjärta och vet allt...tack att det är så...tack att jag får ta de orden till mig...tack.

Så också denna dag.

Det heliga Hjärtat. Sacré-Cœur.