Mening

Gatubild från Dresden

Så länge du är övertygad om att det du gör har en mening,
kan du ta dig
igenom både rädsla och utmattning
och ta nästa steg.

(Arlene Blum)

Chillifärger i Kroatien

Sällsam trygghet

”Besjälad var världen omkring oss, Gud andades i vinden, och älvar och sjöar och skogar och lundar vimlade av oknytt och skrömt, 
men den som rätt kan läsa sin Fader Vår räds varken fan eller trollen. O, sällsamma trygghet i en otrygg värld.”

(Sven Delblanc i Samuels bok)

Från alpsluttningarna i Österrike.

Söderut: Sorber

Sorber (högsorbiska: Serbja, lågsorbiska: Serby) är ett västslaviskt folk omfattande ungefär 60 000 personer som bor i Oberlausitzoch Niederlausitz i östra Tyskland. De är erkända som en minoritet i Tyskland. Under medeltiden kallades sorberna för vender av de omkringboende folken. Sorberna talar sorbiska, ett västslaviskt språk som i sin tur delas in i högsorbiska (Hornjoserbšćina) och lågsorbiska.

(källa: Wikipedia)

Vi åkte förbi där förra veckan...

Die rote bären, und die blaue und die schwarze

Jättepanda i Nürnberg

Resa söderut (9)

Resecentrum i Kassel, bilden tagen från hotellrummet. Gnisslande spårvagnar hela natten. 

Resa söderut (8)

           Nürnberg in summersun.

Resa söderut (7)

                                              

                                               I Salzburg. Ikväll. 

Resa söderut (6)

Himlen är oskyldigt blå,

som ögon när barnen är små.
Att regndroppar faller som tårarna gör,
rår inte stjärnorna för.
Älskling jag vet hur det känns,
när broar till tryggheten bränns.
Fast tiden har jagat oss in i en vrå,
är himlen så oskyldigt blå.

Resa söderut (5)

          Vackrare kan det knappast bli. Solnedgång vid Adriatiska havet. 

Resa söderut (4)

Tisdag morgon i Rabac, Kroatien. Klockan är 8 och det regnar för fullt, allt i enlighet med väderappen som talade om det redan före helgen. Just denna dag kunde bli väldigt blöt. Så verkar bli fallet. Strax väntar frukost i den sal där säkert 300 personer ryms. Igårkväll, vid buffén, var ljudnivån mycket hög, svårt att höra det bordsgrannen sa. Men det är som det är. Jag har en känsla av att denna dag kommer fyllas av flanerande under lämpligt regnskydd, t.ex. paraply, mycket läsning och ett välbehövligt tillstånd av att bara vara. Det blir bra, inga problem för mig. Det är en stilla morgon i ett fjärran land. Dagen är ett oskrivet ark i livsboken. Jag tar emot den.

Resa söderut (3)

Österrike, by night, här slottet Schönenbrunn i Wien.

                En vacker vy, i en vänlig stad. 

Resa söderut (2)

Mötesplats Poysdorf i Österrike, på genomresa till Wien. 

Resa söderut (1)

Resa genom Danmark och Tyskland idag. Skönt väder, ca 18 gr i skuggan. Vacker himmel sedd genom bussfönstret. 

Fönster mot det innersta

Byggnader (27). Bergvägg

I Björnsmåla, Blekinge.

Alldeles uppåt väggarna med stora städer

En global tapet. I Alvesta.

Paus för dem under 110

Var ska de övriga sitta? De över 110 kanske har ändå större behov just av att sitta? Denna skylt i en livsmedelsaffär lockar till lite eftertanke. Och lite skratt.

Reading against ignorance

If you want to remain in your ignorance, dont´t read.

Tomma kartonger - eller: vad finns det kvar sedan?

Tomma kartonger står på mitt golv. De är det enda som är kvar efter uppsättandet av villalarmet. Vita och gråbruna kartonger, några utfyllnadskuddar fyllda med luft, små plastpåsar, några ihopvikta instruktioner, frigolit med exakt utformade fördjupningar där prylarna jag satt upp uppåt väggarna och taket, legat säkert och stabilt under transporten hit. Lite märktejp med företagets logo på. Flikarna på kartongerna är uppfällda och pekar mot taket. Alltsammans prydligt ihopställt, men ser ut som - vilket de också är - reliker över något som för länge sedan är överstökat, genomfört, fullbordat. Bara det yttre skalet kvar.

På detta sätt kan jag ibland uppfatta människoliv. När en fullt upptagen och vilt engagerad människa blir gammal eller sjuk, eller av annan orsak plockas bort från händelsernas centrum, vad finns kvar då? Vart tog innehållet vägen? Är det bara kartonger, plast och frigolit kvar som det bestående värdet av den människan? Vad finns kvar? Detta är frågor jag ställer till mig själv, förstås, men också till dig kära läsare. Frågor jag mött som skakar om mig mitt i livet är: är du den du vill vara? På vilket sätt vill du bli ihågkommen? Vad är det bestående intrycket av dig som finns kvar när allt annat förbleknat och falnat? Givetvis är detta existentiella frågor vilka söker sina svar. Det är märkligt hur några tomma kartonger på ett värmegolv kan leda in i sådana viktiga frågeställningar och ställa sig i vägen för mig. För oss.

Klöver en väldigt sen sommardag

Byggnader (26). Ett grått hus i Småland, i en spegling av verkligheten

Kyrkfönster Älmeboda gamla kyrka

Inte mycket insyn.

Ögon

Ögon som ser det andra inte ser

Ögon som ler
tårar som glittrar
utför kinden ner.

Ögon som gråtit
är de ögon som ser
allt mer, allt mer.

Ögon med grus
tvättas rena av tårar
liksom markens löv

sopas bort av vindens sus.

Ledare, schäfer och andra chefer

Det finns ledare som är chefer och det finns chefer som är ledare. Det finns även ledare som inte är chefer och chefer som inte är ledare.

Vilken är skillnaden mellan att vara chef och att vara ledare?

Självutnämnda ledare har jag mött under mitt liv. Sådana personer som själv tagit på sig en ledarroll i ett visst sammanhang. En del gör det på andras bekostnad och för andra är det en helt naturlig roll i nästan vilket sammanhang som helst som de kommer in i. Den förra sorten är en belastning för sin omgivning och den senare är en tillgång. Den förra har väldigt mycket stolthet i sig och känner sig trampad på tårna om någon kommer och tar hans/hennes plats, medan den senare mycket väl kan flytta på sig till förmån för en annan. Ledarskapet sitter djupare än så.

Chefen säger: Gå!
Ledaren säger: Låt oss gå!

Någon sa: Om Israels barn hade letts av en kommitté, hade de aldrig kommit ut från Egypten.

Ledare är viktiga! Verkliga sådana.

Halvledaren förmedlar kraft. Mellanchefer är just: mellan chefer.

Och schäfer är en hundsort. Som ibland skäller och ibland morrar.

Words don´t come easy to me

  Ordet tål att man tänker på det. När svenskans ord står i bestämd form
singularis rymmer det bokstäverna som formar ordet rot, något som går neråt
och kan vara jordiskt. Rot var en gång ett vardagligt ord för ’skalle’. Det har ort i
sig, och tro: ordet som blev kött. Och det vaga men särskilda det – diktens
ledord, en obestämd utstrålning.
    Så kan man leta i och leka med ordet. I den leken föds mången text, i
bokstavskraften som känns när man uttalar ordet. Och det som känns i språket
brukar betyda någonting.
    När språk kommer på tal handlar det oftast om ord, och inte är det att undra
över. Utan ord inget språk. Orden väcker starka känslor, ordet kan bli en passion
och ordboken en gruva.

(Katarina Frostenssons tal vid Sv. Akademiens högtidssammankomst 21
december 2010.)

Allt har sin tid

För snart 3000 år sedan, skrev kung Salomo sin bok Predikaren, där han ger uttryck för sitt sökande i tillvaron. Hans ups and downs leder fram till en mängd slutsatser vilka han formulerar för sig själv, men också gett dem vidare till oss. Kanske kan vi ta lärdom, så att vi inte behöver göra alla de misstag eller tilltag som Salomo gjorde. Dessa ord är bevingade och för alltid giltiga. Vare sig man är nyfödd, pensionär, arbetare, tjänsteman, politiker, sopåkare, lärare, filosof, pastor, präst, nybliven förälder, förälder till tonåringar eller vuxna barn, man eller kvinna, tjej eller kille, toppchef eller mellanchef, nygift eller nyskild, jurist eller brottsling. Alla berörs, alla och allt är innefattat i dessa ord.

Allt har sin tid,
allt som sker under himlen
har sin stund.
Födas har sin tid och dö har sin tid, plantera har sin tid och rycka upp det som planterats har sin tid.
Dräpa har sin tid, och hela har sin tid. Bryta ner har sin tid, och bygga upp har sin tid.
Gråta har sin tid, och le har sin tid. Sörja har sin tid, och dansa har sin tid.
Kasta bort stenar har sin tid, och samla ihop stenar
har sin tid. Ta i famn har sin tid och avhålla sig från famntag
har sin tid.
Söka upp har sin tid, och tappa bort har sin tid. Förvara har sin tid, och kasta bort har sin tid.
Riva sönder har sin tid, och sy ihop har sin tid. Tiga har sin tid, och tala har sin tid.
Älska har sin tid, och hata har sin tid. Krig har sin tid, och fred har sin tid. 

Solen har gått upp idag. Och den lär gå ner ikväll. Igen. Och detsamma kommer att upprepas imorgon. Igen. Inget nytt under solen.

Make a choice today

Hittade denna bild på en anslagstavla i kommunhuset i Karlskrona.

Samma resa, åt samma håll, men sådan skillnad i upplevelsen!

Färglös och smaklös

Ser inget vidare ut...