Denna bibeltext handlar om att vi ofta gör oss bekymmer om det som aldrig kommer att orsaka oss (reella) bekymmer. Kvinnorna frågade sig själva och varandra: ”Vem ska ta bort stenen åt oss?” Det var en stor sten. Den utgjorde en omöjlighet för dem. Men de gick ändå åt det hållet där den omöjliga stenen låg. Det är tro.Att ta sig an det omöjliga. Att gå till det till synes hopplösa. Att våga ta stegen mot det som skrämmer mig, t.o.m en mörk grav som är en boning för det dystra och slutgiltiga. Att gå mot smärtan och sorgen. Att våga dela det med sig själv och någon (några) andra som är medmänniskor i samma värld och med liknande erfarenheter.
Att våga. Att tro. Att gå. Att tala. Är inte det samma sak egentligen?!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar