En av våra svenska poeter har dött. Hennes personlighet och framtoning när hon framträdde, stämmer väl med hennes efternamn. Hon var en personlighet som ingen lämnades oberörd av.En dikt som heter Hej då... och handlar om livets avslutning, som hon kände närmade sig. Och det förefaller som om hon kände så under minst 5 decennier.
Och dikten till sin dotter är ett stycke överglänsande poesi, tänkvärdhet och perspektivgivare. Den handlar om vad hon vill ge sitt barn som ska växa upp och bli en egen person. Så här:
”Du ska få panoramafönster
i barnbidrag.
Stjärnhimlen ska vara din vardagsrumstapet
och Mozart ska skriva musiken.
Du ska få ett hem/som älskar dig.
Du ska få sinne för humor.
Och Strindbergs samlade verk”.
Och en av slutraderna lyder: ”Min julklapp till dig är att om du faller/ska medmänniskorna glädjas åt att få ta emot dig”.
Är det inte tänkvärt, så säg?!
”Du ska få panoramafönster
i barnbidrag.
Stjärnhimlen ska vara din vardagsrumstapet
och Mozart ska skriva musiken.
Du ska få ett hem/som älskar dig.
Du ska få sinne för humor.
Och Strindbergs samlade verk”.
Och en av slutraderna lyder: ”Min julklapp till dig är att om du faller/ska medmänniskorna glädjas åt att få ta emot dig”.
Är det inte tänkvärt, så säg?!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar