Bild från pixabay.com |
Det som är ditt innersta jag?
Det som - när allt annat skalas bort - ändå finns kvar?
När oväsentligheter och centrifugala krafter
slutar ta energi och plats.
Då finns det som är Du kvar.
Den som inte behöver strida för sin existens,
inte behöver kriga för sin rätt,
inte behöver vara om sig och kring sig
för att bevaka sin position.
Du har din plats. Du är viktig.
Som pusselbiten som är vacker och välformad.
Och som accepterar att den är just den pusselbit den är.
Som inte till varje pris vill ha en annan form, en annan färg,
en annan plats i pusslet.
Som inte kämpar för att få sitta ihop med andra bitar än de
som den faktiskt är till för att sitta ihop med.
Som inte krigar för att bli någon annan,
utan som på djupet bejakar sig själv,
ser sin skönhet, sin form, sina linjer, sitt yttre och sitt inre,
sin plats i tillvaron.
Som ett Guds barn. Som unik. Som vacker och fin i Skaparens ögon.
Med hull och hår (bokstavligen), med kropp och själ och skäl och ande.
Hjärtat har skäl som inte tanken känner.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar