Vacker inför Gud

Vacker inför Gud

I Apostlagärningarna 7:20 läser vi:
Vid den tiden föddes Mose, och han var vacker inför Gud.

Orden träffar mig idag.
Solen skiner, frosten glittrar i solljuset,
och läsningen för mig till orden om Moses.
Han var vacker inför Gud.

Jag ser framför mig bilden
av en far och en mor som fått sitt barn,
och de ser på det vackraste, den vackraste,
de någonsin sett.

Det är förälderns privilegium:
att se enbart det vackra,
att se bort från det som stör bilden,
se bort från det som fattas.

Ingenting stör,
ingenting fattas.
Allt är perfekt.
Det är mitt barn.

Kan och får jag tänka så:
att jag är ett vackert barn?
Att det är Guds inställning till mig?
Att det är så Gud ser på mig?
Vare sig jag tror på honom eller inte?

Tänker Gud utifrån sitt Fadersperspektiv:
att den här personen är ett vackert barn?
att den här personen är mitt vackra barn?

Djupt inom mig tänker och känner jag
att det så det är.
Jag är hans vackra barn.
Hans unika barn.
Hans älskade barn.

Du också, min vän.  

Bild från pixabay.com