Råttfångaren i Hameln
Råttfångaren i Hameln (tyska: Der Rattenfänger von Hameln; plattyska: De Röttenfanger vun Hameln, engelska: The Rat-Catcher of Hamelin eller The Pied Piper of Hamelin, "den brokige (mångfärgade) pipblåsaren i Hamelin") är en tysk medeltida sägen och folksaga, som bland annat har bevarats och spridits i bröderna Grimms tolkning från 1816. Det finns olika teorier kring verkliga händelser som kan ligga bakom sägnens uppkomst, som i sin ursprungliga versionsaknar delen om råttor, och är belagd från tidigt 1300-tal via sekundära källor.
Handling
Sagan utspelar sig år 1284 i staden Hameln, som har drabbats av råttangrepp. En man som påstår sig vara råttfångare erbjuder ortsbefolkningen sina tjänster. Råttfångaren tar fram sin flöjt och lurar med sitt flöjtspel ner råttorna i floden Weser, där alla råttorna dör. Han vägras dock betalning, och han lämnar staden full av vrede. Flera dagar senare, den 26 juni, återvänder han. Medan ortsbefolkningen är i kyrkan spelar han åter på sin flöjt och lurar med sig stadens barn in i en grotta utanför staden, där de försvinner.
I bröderna Grimms version kom endast två barn tillbaka tack vare att de hade varit något sena. Dock var ett av dem blint och kunde därför inte utpeka platsen, det andra var stumt och kunde inte berätta. En liten gosse, som hade vänt hemåt för att hämta sin rock, hade undgått olyckan.
Alternativt slut:
I den mest kända versionen av sagan, som återfinns i bröderna Grimms samling, undvek endast ett blint och ett lamt barn det öde som drabbade de övriga. Det finns dock alternativa slut: i en version drunknar även barnen i floden, i en annan lämnar råttfångaren tillbaka barnen efter att ha fått en stora summa pengar.
(källa och läs mer: Wikipedia)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar