Jag läser Ylva Eggehorns dikt:
Morgonen kom
Morgonen kom. Och i det råa ljuset
rörde din varma röst min nackes hud.
Kylan fanns kvar och tyngde mina hälar.
Men du var där - min Herre och min Gud.
Jag vände mig om och såg mitt liv den dagen.
Allt det jag aldrig väntat reste sig ur sin grav.
Inget var skrivet: alla vägar stod öppna.
Sången i trädens kronor vände på ljusa blad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar