När de hörde detta blev de ursinniga och gnisslade tänder mot Stefanus. Men fylld av den helige Ande lyfte han sin blick mot himlen och fick se Guds härlighet och Jesus som stod vid Guds högra sida, och han sade: "Se! Jag ser himlen öppen och Människosonen stå på Guds högra sida."
Då skrek de högt och höll för öronen och stormade fram mot honom alla på en gång, och de släpade ut honom ur staden och stenade honom. Och vittnena lade sina mantlar vid fötterna på en ung man som hette Saulus. Så stenade de Stefanus, medan han bad och sade: "Herre Jesus, ta emot min ande." Sedan föll han på knä och ropade med hög röst: "Herre, ställ dem inte till svars för denna synd!" Med de orden somnade han in. Och Saulus hade samtyckt till att han dödades.
I Sverige är Stefanus känd under namnet Staffan som är en svensk ombildning av Stefan. Stefan är i sin tur en form av latinets Stephanus, som kan härledas till grekiskans Stéfanos ’den krönte, den bekransade’. Båda namnen finns i almanackan just den 26 december.
Våra folkminnesuppteckningar berättar att under Staffansdagen kunde det innebära god hälsa för hästarna och en god skörd för gården om man kunde vattna hästarna i något speciellt vattendrag, gärna så tidigt som möjligt på annandagens morgon. Helst skulle de dricka ur en nordrinnande bäck eller en speciell kallkälla och det skadade inte att lägga ett silverföremål i vattnet. Olika lokala uppteckningar berättar om att man skulle låta hästen gå över nio bäckar eller dricka ur tre brunnar på vägen till vattningen. Det förekom också kappridning till dessa platser, så kallade Staffansritter.
(källa: >>klicka här! )
 |
| Staffan Stalledräng och en av hans fålar avbildade på en pelare i Uppsala domkyrka. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar