När jag läste denna text, satt jag för mig själv och småskrattade ganska länge. Det där med bokstavskombinationen och mazarinen/dammsugaren var särskilt roligt.
En tystnad tog över. Ingen verkade veta vad de skulle säga. Alla i Helsingborgs polishus kände till Linkert Pärsson. Sextioåtta år gammal och med en bokstavskombination som aldrig diagnostiserats gick han under namnen Linkan eller Pärssons syndrom. Linkert Pärssons stora dröm var att bli kriminalkommissarie, men efter fem misslyckade försök att komma in på polishögskolan, blev han istället vaktmästare på just Fredriksdalsskolan. Idag titulerade han sig detektiv med egna upptryckta visitkort.
Under de senaste fem åren hade Tuvesson och hennes grupp inte arbetat med en enda utredning utan en teori från Linkert. Den ena mer långsökt och märklig än den andra. Alla gillade honom och för att lätta upp stämningen i gruppen hände det att de bjöd in honom för att dra sina teorier över en fika.
Men den här gången var det ingen som skrattade. Det var på flera sätt en typisk Linkan-teori, lika galen och osannolik som vanligt. Ändå kunde ingen av dem slå den ifrån sig. Kanske för att de alla kände att i just den här utredningen var allt möjligt? Att gärningsmannen skulle ha lämnat ledtrådar bland klottret (på skolan) var en idé lika trolig som alla andra.
”Vad vill han ha?” sa Tuvesson.
”Det gamla vanliga. Kaffe och dammsugare”, sa Klippan.
”Brukar han inte vilja ha mazariner?” sa Molander.
”Det var innan han fick för sig att Feministiskt initiativ förgiftade dem med kvinnliga könshormoner för att störta patriarkatet.
Då borde de väl ha tagit dammsugarna istället?”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar