Eld-rivet fordon

På den blå bilen stod det i eldskrift: Eld-rivet fordon. Naturligtvis utan bindestreck och med en helt annan betydelse än vad jag fick det till. 

Mina ögon såg bara: eld-rivet. 

Och tankarna flög iväg till flera gamla vänner och kompisar som blivit just detta: eld-rivna. 

De brann, de längtade, de kämpade, de övervann, de segrade, de såg framåt, de såg andra i första hand, de hängav sig, de gav upp, de begav sig av, de slutade kämpa, de slutade leva (inför andra). 

De hade blivit eld-rivna. Uppgivna. Sargade. Föredettingar. Ex-christians. Exodus. De hade gått på glödande kol och praktiserat en vådlig dans. En dans som det slog gnistor omkring. Och sen då? Än sen då? Vad blev kvar av alltihop? Eld-rivet liv. Bränt sitt ljus i båda ändarna. Eller, som en segelbåt med segel som rivits sönder och driver iväg.

"Jag bara undrar: var finns dom nu?"