(teckningen, dvs. porträttet av mig ritat av skrivarvännen Kerstin,
och hon fick bara titta på mig, och inte på papperet, under tiden hon ritade)
Och den text/dikt som skapades utifrån denna
"hålögda" bild av mig själv lyder sålunda:
Elchocken drabbar hårt
själva garnityret lider svårt
öronen står på ända
man undrar vad som ska hända
när chocken och skräcken har lagt sig
- varför drabbar blackouten så ofta just mig?
Tids nog faller nog poletten ner
när synen återvänder och klart jag ser.
.......................................
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar