Text från skrivarkurs (7): Kommer - och går

En pilgrimsvandring

Åsikter kommer

åsikter går

aldrig kan detta förklaras

Drömmarna kommer

drömmarna går

aldrig kan detta förhindras

Pulsslagen kommer

pulsslagen går

aldrig kan detta förkastas

Tidevarv kommer

tidevarv går

aldrig kan detta förringas

Sorgerna kommer

sorgerna går

aldrig kan detta förändras

Tungsinnet kommer

Män på en gata i Paris

tungsinnet går

aldrig kan detta förskönas

Svaren kommer

svaren går

aldrig kan detta förenklas

Glädjen kommer

glädjen går

aldrig kan detta fördärvas

Insikten kommer

insikten går

aldrig kan detta förnekas

Text från skrivarkurs (6): Ordpar - mjuka och hårda ord

Ordpar: välj av dessa mjuka och hårda ord, skapa nya, sammansatta ord:
mossa, dy, dun, moln, kram, vadd, sammet, päls, fluff, humla, videung, stum, mule, valp, gryning, kudde. 
Ishacka,  glas, näbb, ångest, motstånd, järn, betong, hat. 

1. Betong-kram: På TV ser jag världsledare som avskyr varandra och som ändå kindpussas och ger en stel, armerad betong-kram.

2. Järngryning och hatkudde: Järngryningen kom till mig, den var hård, som en objuden gäst, en inbrottstjuv, en hård, sträv kylig inkräktare - omgiven av gryningsljus. Det kändes denna morgon som om jag “vilade” mitt huvud på en hatkudde. Gryningsljuset. Så vackert, men lömskt. 

3. Vaddångest: den håller en i sitt isolerande grepp. Man hör inget, känner inget. Eller rättare: man känner massor, men hittar inte igenom den. Vadden täpper till. Vadden bedövar. Vadden måste varsamt avlägsnas av en hjälpande hand. Vems hand? Guds? Samtalskamratens? Vännens? En annan medmänniska?

4. Sammetsnäbben: Sammetsnäbben har talat. Jag har mött två sorter: en vass, i sammet inbäddad näbb med blixtsnabba repliker, och denna dag: augusti-konsert ute i solen, i stolen, på berget, med varma koppen i handen och alla sammetsnäbbar som kvittrade och sjöng när det som mest glittrade i vattnet på innergården. Blåmes, talgoxe, pilfink - som tack och lov inte lärt sig att knipa näbb ända till kl. 10!

Text från skrivarkurs (5): Tre saker som känns

"Den solljusa dagen går mot sitt slut" konstaterar jag när dofterna från solvarm skog fyller mina lungor. 

Jag sitter på den gamla gråfärgade stubben och känner kvällningens vindpust när den träffar en svettdroppe på min panna. Suset från tallkronorna hörs tydligare nu, då jag plötsligt grips av en omåttlig längtan efter den stora blå tekoppen fylld till brädden med jordgubbste. 

Tallarna vajar nu för vinden och den ensamma  grönskimrande björken faller in i rytmen likt en felplacerad pjäs på ett schackbräde.

Mjuk, grön mossa lockar till sig den grå gårdskatten - han finner en skön bädd i skymningen. 

Text från skrivarkurs (4): Sammanfatta ditt liv utifrån perspektivet HÅR

Sammanfatta ditt liv utifrån perspektivet: HÅR (3 scener)

1. Snabbklipparn - farsans kompis Nellie - f.d alkis, blev vi tvingade av farsan att gå till när det var dags  för klippning och håravfall. Brorsan Bill och jag. Och “snabbklipparn” var verkligen snabb!!! Det var hemskt.

Klippningstraumat var ett faktum! Under många decennier avskydde jag att bli klippt.

2. Mammas hårspray - Lo’Real med sin karaktäristiska och i de mängder hon använde - kvävande lukt, sitter i fortfarande. Hon sa alltid innan sprayandet påbörjades: “nu ska jag gå och göra mig vacker”! Och sedan inleddes det kvävande sprayandet. Mot bättre vetande. 

Traumatiskt! Kvävning är inte ett skönt sätt att avlida på grund av.

3. Farsan sa ofta, när min bror och jag började få lite fjun på hakan: “det växer skägg på en karl, och mögel på skit”! Det var något sorts hälsinglandskt uttyck som han påmindes om när han såg våra fjun. Uttrycket sa mig mycket om hans syn på manlighet och meshet. Eller om hans mansbild eller ännu värre: om hans världsbild. Jag undrar: vad är manlighet?

Traumatiskt? Vet inte, men nog påverkade oss orden. 

Bild skapad av ChatGPT

Text från skrivarkurs (3): Självporträttet

(teckningen, dvs. porträttet av mig ritat av skrivarvännen Kerstin,

och hon fick bara titta på mig, och inte på papperet, under tiden hon ritade)

Och den text/dikt som skapades utifrån denna

"hålögda" bild av mig själv lyder sålunda:

Elchocken drabbar hårt

själva garnityret lider svårt

öronen står på ända

man undrar vad som ska hända

när chocken och skräcken har lagt sig

- varför drabbar blackouten så ofta just mig?

Tids nog faller nog poletten ner

när synen återvänder och klart jag ser.

.......................................

Text från skrivarkurs (2): Tunga och lätta ord - sammansatta

Ordpar:

måste-lust

popcorns-förlamning

borde-lättnad

frihets-rötter

luft-stress 

Att alltid vara på tå, som den här flugfamiljen som tydligen bosatt sig här i rummet, påminner mig mycket konkret om att jag i en viss period av mitt liv levde i någon sorts måste-lust. Att ha det oket på sig att alltid ha något att ge, att tankar och uppmuntrande ord skulle komma ur någon typ av automatik, som popcorn under kastrullocket. Jag drabbades av popcornsförlamning. 

Kastrullocket for av, hamnade platt på golvet - och efter första chocken kom en intensiv känsla av borde-lättnad, jag fick och får andas ut, och flugornas stressade och stressande morgoninflygning kring muggar, pennor och  papper - deras luftstress - påminner mig påtagligt om att jag inte behöver göra likadant, utan kan vila min trötta fötter på frihetsrötterna där jag nu står.