Herre min je

Uttrycket "herre min je" kommer från en mild förkortning av namnet Jesus.

Fakta om uttrycket

Betydelse: Ett milt utrop av förvåning, bestörtning eller beklagande (i stil med ”herregud”).

Ursprung: Förr i tiden ville man undvika att missbruka eller svära vid Guds och Jesu namn. Därför kortades "Jesus" ner till en enklare stavelse, je.
(Egen kommentar: vi är många som fortfarande inte vill missbruka hans namn)

Varianter: Uttrycket kan även låta som herre je, min je eller bara je.

(källa: Gemini)

Text från skrivarkurs (11): En trubadur (eller trubamoll) och en tamburin

Flödesskrivning: fick dessa ord från en skrivarkamrat: 
tambourin, ringblomma, svaja, späda, gräl

Hej, Mr Tambourine man, come and sing a song for me… sjunger Bob Dylan i en tidig låt, som handlar om blommor och blad, sol och vind, rörelsefrihet, att få lov att svaja, att få vara späd eller stark, grälande eller “snäll” mot allt och alla. 

Sången handlar för mig om att få vara den man är, “no matter what they say”. Inom mig hör jag Dylans enkla gitarrspelande och lite melankoliska munspelande och ser framför mig en rufsig kalufs, bredvid en skönsjungande Joan Baez som mot alla odds hängde ihop med Mr Tambourine himself. 

Och nästan ingen fattar hur han kunde få Nobelpriset i litteratur. Eller? 
(jag tror jag fattar, efter att ha bläddrat i not- och textboken med drygt 500 låtar från hans hand)

Text från skrivarkurs (10): Ordpar: svaga och starka ord

Svaga och starka ord att välja bland:  

kanske-matriarkat,
glappkontakt-älska,
kraft-osäker,
metall-nervös,
stålfadd,
vek-bjässe,
skör-hata,
framåt-vek,
glädje-vag,
knädans-ledare,
nästan-klippa

Vadå kanske-matriarkat? Finns även kanske-patriarkat? Det avgörande ordet verkar vara om kvinnan eller mannen är kraft-osäker, beroende på om ordet "kanske" är ett osäkert ord, eller tvärtom: ett mycket fast och säkert ord: KAN SKE!

Den som förefaller vara en intellektuell bjässe eller en vek-bjässe och som rör sig i landet "KAN SKE", kanske i själva verket i sanning är en bjässe, en klippa eller en nästan-klippa om han är lite ödmjuk. 

Även knädans-ledare som vågar stå för hoppets budskap: "KAN SKE" är de bästa, de mest avgörande - de som skriver historia? Just i skrivande stund, känner jag mig glädje-vag, men ändå. Kan-ske det närmaste glädje och insikt jag kommer just nu.

Ord att fundera över

Barnspråk, modeord och dialektalt vuxenspråk

åckejra

Internet of Things 

vett´inde

svällplugg

klipposören

hubb

laungalanns

övervänt

drajvinnen

bafatt

vettu

ändån

agil

Vad betyder orden?

Words don't come easy to me....

Text från skrivarkurs (6): Ordpar - mjuka och hårda ord

Ordpar: välj av dessa mjuka och hårda ord, skapa nya, sammansatta ord:
mossa, dy, dun, moln, kram, vadd, sammet, päls, fluff, humla, videung, stum, mule, valp, gryning, kudde. 
Ishacka,  glas, näbb, ångest, motstånd, järn, betong, hat. 

1. Betong-kram: På TV ser jag världsledare som avskyr varandra och som ändå kindpussas och ger en stel, armerad betong-kram.

2. Järngryning och hatkudde: Järngryningen kom till mig, den var hård, som en objuden gäst, en inbrottstjuv, en hård, sträv kylig inkräktare - omgiven av gryningsljus. Det kändes denna morgon som om jag “vilade” mitt huvud på en hatkudde. Gryningsljuset. Så vackert, men lömskt. 

3. Vaddångest: den håller en i sitt isolerande grepp. Man hör inget, känner inget. Eller rättare: man känner massor, men hittar inte igenom den. Vadden täpper till. Vadden bedövar. Vadden måste varsamt avlägsnas av en hjälpande hand. Vems hand? Guds? Samtalskamratens? Vännens? En annan medmänniska?

4. Sammetsnäbben: Sammetsnäbben har talat. Jag har mött två sorter: en vass, i sammet inbäddad näbb med blixtsnabba repliker, och denna dag: augusti-konsert ute i solen, i stolen, på berget, med varma koppen i handen och alla sammetsnäbbar som kvittrade och sjöng när det som mest glittrade i vattnet på innergården. Blåmes, talgoxe, pilfink - som tack och lov inte lärt sig att knipa näbb ända till kl. 10!

Text från skrivarkurs (2): Tunga och lätta ord - sammansatta

Ordpar:

måste-lust

popcorns-förlamning

borde-lättnad

frihets-rötter

luft-stress 

Att alltid vara på tå, som den här flugfamiljen som tydligen bosatt sig här i rummet, påminner mig mycket konkret om att jag i en viss period av mitt liv levde i någon sorts måste-lust. Att ha det oket på sig att alltid ha något att ge, att tankar och uppmuntrande ord skulle komma ur någon typ av automatik, som popcorn under kastrullocket. Jag drabbades av popcornsförlamning. 

Kastrullocket for av, hamnade platt på golvet - och efter första chocken kom en intensiv känsla av borde-lättnad, jag fick och får andas ut, och flugornas stressade och stressande morgoninflygning kring muggar, pennor och  papper - deras luftstress - påminner mig påtagligt om att jag inte behöver göra likadant, utan kan vila min trötta fötter på frihetsrötterna där jag nu står.