Jag närmade mig vägkorsningen och valde närmaste vägen till målet dit jag skulle. Oftast gör vi så, tar snabbaste vägen för att vi vill snabbt komma dit vi ska, oftast är det också det mest praktiska och mest ekonomiska valet att göra. Men jag har upptäckt att alla de gånger jag valt en annan väg, som enligt kartan eller GPS:en inte är den närmaste vägen, har jag upptäckt nya hus, korsning, passager och omgivningar som jag aldrig förut sett. Varje gång jag rört mig utanför det vi ibland kallar ”den räta linjen” eller ”fågelvägen”, har jag upptäckt och upplevt något nytt och annorlunda. Inte alltid något häpnadsväckande eller revolutionerande, men ändå något som gett ett mervärde.
I ca 13 år har jag jobbat med personalutbildning inom IT-området, lärt lärare och annan skolpersonal att använda datorn, dvs. olika programvaror, i undervisningen. Många är självlärda (jag också i många avseenden) och har därför lärt sig att göra vissa saker på datorn och sen gör man alltid så. Man har hittat sin väg kan man säga för att klara det dagliga arbetet och få ut det som jag tänkt mig av datorn eller datorprogrammet. När man har utbildning för dessa personer och lär dem att nå målet på ett annat sätt, genom att göra eller tänka annorlunda, blir det en ”aha-upplevelse” för dem. De upptäcker plötsligt ett annat sätt, en annan väg, att ta sig an problemet eller uppgiften. De upptäcker det kanske allra viktigaste: det finns flera sätt att komma fram till det de önskar och olika vägar och sätt har sina olika fördelar.
Jag tänker att så här är det på många områden i livet. Och ju äldre vi blir, desto enklare är det att välja samma väg och sätt varje gång för att nå ett visst mål (och då pratar jag inte bara om en färdväg med bilen). Tyvärr avtar nyfikenheten med åren för väldigt många. Den inre drivkraften att söka sig vidare, djupare, längre, stannar av. Tragiskt.
Jag känner idag att jag i de vägskäl jag kommer till idag och imorgon skulle jag vilja välja en ny väg, en annorlunda väg, en för mig okänd väg som öppnar upp sådant jag ännu inte sett eller upplevt. Kaj Pollak har skrivit en bok som heter Välj glädjen och den handlar just om detta. Att i livets olika vägskäl och vägkorsningar som vi kommer fram till idag, välja glädjen, och upptäcka att den vägen är framkomlig, den är körbar, den öppnar nya möjligheter.
I ca 13 år har jag jobbat med personalutbildning inom IT-området, lärt lärare och annan skolpersonal att använda datorn, dvs. olika programvaror, i undervisningen. Många är självlärda (jag också i många avseenden) och har därför lärt sig att göra vissa saker på datorn och sen gör man alltid så. Man har hittat sin väg kan man säga för att klara det dagliga arbetet och få ut det som jag tänkt mig av datorn eller datorprogrammet. När man har utbildning för dessa personer och lär dem att nå målet på ett annat sätt, genom att göra eller tänka annorlunda, blir det en ”aha-upplevelse” för dem. De upptäcker plötsligt ett annat sätt, en annan väg, att ta sig an problemet eller uppgiften. De upptäcker det kanske allra viktigaste: det finns flera sätt att komma fram till det de önskar och olika vägar och sätt har sina olika fördelar.
Jag tänker att så här är det på många områden i livet. Och ju äldre vi blir, desto enklare är det att välja samma väg och sätt varje gång för att nå ett visst mål (och då pratar jag inte bara om en färdväg med bilen). Tyvärr avtar nyfikenheten med åren för väldigt många. Den inre drivkraften att söka sig vidare, djupare, längre, stannar av. Tragiskt.
Jag känner idag att jag i de vägskäl jag kommer till idag och imorgon skulle jag vilja välja en ny väg, en annorlunda väg, en för mig okänd väg som öppnar upp sådant jag ännu inte sett eller upplevt. Kaj Pollak har skrivit en bok som heter Välj glädjen och den handlar just om detta. Att i livets olika vägskäl och vägkorsningar som vi kommer fram till idag, välja glädjen, och upptäcka att den vägen är framkomlig, den är körbar, den öppnar nya möjligheter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar