Roliga timmen

Såg denna affisch på väggen i ett lärarrum och påmindes om den hemska svenska, svartvita filmen Hets med Stig Järrel i huvudrollen som läraren (läs: tyrannen) Caligula (en av de grymmaste romerska kejsarna) och hur han gjorde skolgången till ett rent h-e för eleverna.

Allt var inte bättre förr. Och pekpinnar finns fortfarande. Och fingrar som värker efter slagen som magistern gav en gång i världen.

Fredagsbudskapet är i alla fall glasklart: Nu blir det roliga timmen! Hoppas du har en bra fredag!

Läs mer om filmen:
http://sv.wikipedia.org/wiki/Hets

Se ett videoklipp:
http://youtu.be/7Cch7Z2UIkM

Och om Caligula:
http://sv.wikipedia.org/wiki/Caligula

Kvällen

Kvällen påminner mig om dig,
ditt skratt, dina tårar, dina ord.
Stjärnorna blinkar leende och
månen lyser upp vägen där jag går.

Fåglarna sitter stilla, hopkurade på grenar och stolpar
och liksom avvaktar, väntar på kylan som rullar in,
stormen och snöyran som närmar sig.

Luften är hög och kall,
man kryper ihop en smula och
stannar till
det knakar i grenar och hus
allt värjer sig mot ovädret och vintern.

Men kvällens ljus påminner om dig, bara dig.
Den bilden värmer, den bilden lyser, den bilden bär. Ikväll.

Det sitter i huvudet, eller: Vinterstudion är tillbaka

Yes, VINTERSTUDION  i SVT är tillbaka på lördagar och söndagar. Det handlar om skidåkning – mestadels – på tvären, dvs. inte utförsåkning. Jag gillar längdskidåkning, dels för att tävlingarna hålls i vacker natur med sköna vinterbilder, ni vet granar som är dekorerade med snö och höjder och backar där människor finns samlade runt banan – barn och vuxna i en skön blandning – där de dricker varm choklad, grillar korv över öppen eld och kör åkarbrasor (kramar och klappar om sig själva för att få upp värmen en smula). Dessutom gillar jag teamet som jobbar med sändningarna: Pops, Jonas, Pär, Anders Blomqvist, Jacob Hård, Yvette m.fl. Snacka om folkliga, enkla och de har ett sånt skönt flyt i programupplägget, så jag tror det är FÅ programsituationer som är mer vardagligt nära och avslappnat folkliga som just VINTERSTUDION.  Sköna lirare, som ofta bjuder på ett gapflabb och en rolig kommentar. Och en annan sak med SVT: man slipper reklamavbrott!

Idag hade de en intervju med amerikanskan Jessica Diggins som den senaste säsongen kommit upp bland de 10 bästa i världen på långdistansskidåkning. Reportaget var gjort i hennes hem-miljö i Minnesota, USA, där hon som 19-åring bor hemma på farmen och sommartid tränar solo tillsammans med sina hundar: långa joggingpass och många träningsmil på rullskidor.

En charmerande ljushårig 19-åring med ett smittande skratt som sa en massa intressanta saker både om sig själv i allmänhet och sin träning i synnerhet. Hon sa bl.a. att hon studerar andra åkare som har finslipat vissa detaljer i sin åkning; där finns Björgen med sin styrka, Johaug med sin speciella och effektiva klättringsteknik och Kalla med sin enorma kondition och förmåga att jaga ikapp andra i spåret. ”Dessa åkare har tekniker som jag vill ta till mig” sa hon. Men kontentan av hennes resonemang blev ändå, när hon avslutat sin berättelse som hur hennes träningstillvaro ser ut: ”hur vältränad någon än blir, så det sitter i huvudet ändå…”

Hon lyfte fram den mentala, inre delen som är svårast att få fram en resultat- och förändringskurva på: hur man tar det, hur man övervinner dipparna under en tävling, om man har en benägenhet att ge upp eller fortsätta och ge lite mer av sig själv, och det är just på detta plan som det avgörs.

Det som jag tilltalas av mest av allt är nog för att det är uthållighetssport som Vinterstudion handlar om. Det är något med uthållighet som känns viktigt. Viktigt, inte bara för att vinna en tävling, utan mer om att det för mig även handlar om livet och att kunna tillägna sig en mental och inre hållning till livet att inte vilja ge upp, utan fortsätta. Det är också en viktig sak på ett väldigt personligt plan med träning och uthållighet och det är att på något sätt ”komma igenom vallen”, alltså både den mentala och fysiska vallen och känna att det håller, det bär, man kan komma igenom smärtan och känslan av att det inte går längre, och komma igenom vallen så att benen går av sig själv, hjärtrytmen stabiliseras, andningen inte längre är stressad, utan att alltsammans ”landar” inom en själv. Och att allt måste utgå från min egen förmåga, aldrig en jämförelse med andra. Det är en nyckel och något avgörande i välbefinnandet.

Det finns mycket mer att säga och skriva om det, så jag får återkomma.

Tack Jessica för din insikt som du förmedlade till oss!

Som en bil utan hjul

Som en bil utan hjul
som en fotboll utan luft
som en cykel utan kedja
som en lampa utan glöd
som ett hus utan fönster
som en båt utan flyt
som en människa utan tankar
som ett hjärta utan liv
- det känns skört.

Vissna dagar är sådana.

Men det kan vända.

Nya hjul kan monteras,
bollen kan pumpas,
cykeln kan utrustas med kedja och
lampan kan återfå sin glöd.
Husväggen kan öppnas för fönstergluggar,
båten kan hitta flytet,
en människas tankar kan väckas till medvetande och
hjärtat kan fyllas med liv.
- det känns skönt.

Vissa dagar är sådana.

Om människovärde

Rubriken var temat i kvällens samling i Pingstkyrkan. Föreläsare och/eller stå-upp-komiker var Jonas Helgesson från Malmö/Göteborg. Han har ca 300 gig/år sa han, i hela landet: på skolor för elever, på sjukhus för personal, i kyrkor, på avdelningar för handikappade. Han är CP-skadad. ”Jag mår cp-bra” sa han om sig själv. Med en stor portion humor, livsglädje, självdistans, allvar och  levnadsvisdom trollband han oss, några hundra åhörare, i en och en halv timme. Vi pendlade hela tiden mellan skratt och gråt, och ibland fastnade skrattet i halsen när han berättade om läkares, arbetsgivares och hyresvärdars underliga och mycket avslöjande kommentarer. Deras märkliga och fördomsfulla uttalanden och bemötanden.

Han berättade om sina spasmer och roliga händelser på ICA-affären när han skulle fråga efter var ketchupen stod och blev ledd in bakom kulisserna till personaltoan eller när läkaren tog miste när Jonas sökte hjälp för ont i magen och läkaren i själva verket trodde att han sökte för sin cp-skada. Läkaren blev förbryllad när Jonas, på frågan: ”hur länge har du haft detta”, svarade: ”i ungefär en vecka”… och sen var ju cirkusen i full gång. Det hela slutade med att läkaren ordinerade Jonas att gå till badterapeuten för att få hjälp!

Jonas gift med Elin och på frågan om han har körkort svarade han: ”JA. Och jag kör för det mesta på vägen, dvs. mellan dikena”. Naturligtvis med glimten i ögat. Han berättade också när han blev stoppad av en polis för att göra alkotest. Han kan inte blåsa ut så starkt p.g.a sin cp-skada, så polisen blev misstänksam och ännu mer irriterad när Jonas frågade honom: ”kan du göra allting?” Det hela slutade med att han fick gå ur bilen och skulle gå och hålla balansen på en spikrak linje. Helt omöjligt för Jonas. Polismannen fick sig nog en tankeställare för livet vid denna rutinkontroll. Att inte döma hunden efter håren.

Jonas liv förändrades när han vid 22 års ålder flyttade från Göteborg till egen lägenhet i Malmö och när han blev uppmanad och utmanad av en vän att skriva en bok om sitt liv. När skrivandet påbörjades, startade också en inre process hos Jonas som bröt den negativa trenden och livsledan han levde i efter många motgångar de senare åren – och naturligtvis något han burit med sig största delen av sitt liv: att livet är orättvist. Hans debutbok heter: ”Grabben i kuvösen bredvid”. Efter den har han skrivit två böcker till. Den andra boken har titeln: "Ett CP-bra liv" och den senaste: ”Etiketter sätter man på julklappar” (inte på människor). Han gör inte som Zlatan, utan han skriver själv sina böcker.

Han lyfte fram det värdiga i att vara människa. Han lyfte fram vikten av glädje och att glädjas sig över det man är och det man har. Han talade om brottningen mellan att inte tro sig om att kunna eller våga och att verkligen våga göra det där man skulle vilja göra. Att alla har ett värde, att alla ska ses som unika individer och inte dras över en kam i någon sorts allmän, fördomsfull svepande rörelse.

Hans föreläsarkarriär startade genom att en kurator från Kallinge (!) ringde en dag och frågade  om han kunde komma dit och tala till 1500 elever på skolorna. Han trodde inte sina öron, men det var sant och på den vägen är det sen dess.

Vi som hade förmånen att få vara med ikväll fick något med oss för livet. Om människovärde. Om människovärdighet. En oförglömlig kväll. Tack Jonas för att du bjöd på dig själv!

Läs mer om Jonas: http://www.foraldrakraft.se/articles/b%C3%B6cker/nu-kommer-jonas-helgessons-nya-bok-ett-cp-bra-liv

Varför inte?

Om du nu tycker om att vistas i naturen, varför då inte passa på att njuta av höstens färger, vinterns frost, vårens knoppar och sommarens ljusa morgnar? Om du nu gillar att fotografera, varför inte passa på att ha kameran med dig och ta vara på tillfällena som gives när ögonblicket kommer och det där plötsligt finns rakt framför dig? Om du tilltalas av musik, varför inte ta chansen att lyssna på din favoritmusik och stänga av sådan musik du inte tycker om eller musik som enbart är ett missbruk av din tid och din koncentration?

Om bilkörning är något du känner tillfredsställelse av och skänker dig ro, varför inte ge dig själv nöjet och glädjen genom att köra ett par mil eller längre för att låta tankarna vandra fritt genom ett öppet landskap?

Om löpning medför att din själ mår bra och du upplever ro och sinnesfrid efter en sådan hårdkörning, varför inte praktisera det när du kan, när du vill, när du har tid och motivation?

Om du vill gå den extra rundan på stan så att du kan gå in en stund i den stora kyrkan på torget eller till biblioteket eller till Lennarts konditori, varför inte unna dig det? Vem tackar dig för att du låter bli? Det är ju ditt liv. Kanske behöver du en kopp kaffe och glass med björnbär på? Just idag?

Ta chansen och ta tillfället när det ges till dig. Låt det inte bara rinna ut i sanden eller rinna dig mellan fingrarna eller glida bort från dig. Ögonblicket är ditt. Fånga det, utan stress. Utan skuld.

Det rätta ansiktet - tyvärr ett fult

Ett talesätt säger: ”ormen byter skinn, men inte sinn”. Ett bra och tydligt exempel på det är den videofilm som tidningen Expressen kommit över och som nu sänts på alla nyhetskanaler som finns. Filmen som visar några representanter från sverigedemokraterna som en berusad sommarkväll stöter på en av våra stå-upp-komiker som har utländsk härkomst och det blir en märklig konfrontation som en av sd-killarna helt ogenerat spelar in på sin mobiltelefon, och försöker inte förhindra varken det som händer eller det som sägs. Naturligtvis släpps filmen ut till allmänheten på något oförklarligt sätt. Bra, tycker jag.

Salongsberusningen räckte för att tre personer skulle – på allmän gata i offentlighetens ljus – visa sitt rätta ansikte, vad de egentligen tycker och tänker och hur de värderar människor från andra länder och även avslöja sin kvinnosyn. De bekräftar vad vi alla innerst inne vet: det är rasism och en väldigt obehaglig människo- och kvinnosyn som finns under ytan, trots att kostymer och dyra skor har ersatt militärklädsel och marschkängor.

En pastor frågade en gång väldigt inträngande (han gjorde en jämförelse mellan oss människor och ett glas fullt med vatten): ”när någon råkar stöta till dig, vad är det som skvalpar ut från ditt liv?” Det avslöjar innehållet.

Fredag kväll

Härligt! Fredag kväll. Trött efter en intensiv dag på jobbet med total koncentration och heldagsutbildning med besök från Stockholm och arbetslunch och tankeverksamhet kl. 7.30-16.30. Bussen hem. Lite russin och ett glas mjölk. På med joggingkläderna och reflexerna och mössan. Fy vad skönt det vara att släppa loss  benen och endorfinerna några sköna kilometer. Och sen: goda mackor med ägg! Nu en god kopp kaffe med mjölk. Skönt och avslappnat. En ynnest.

Ha en skön helg!

Refug

Refug, från latinets refugium, som betyder "tillflyktsort", är en upphöjning i vägbanan som avgränsar olika körfält och alltså visar vilket/vilka körfält fordonet ska ligga i. Refugens kanter är oftast satta i kantsten. En refug kan ibland vara till hjälp på en bred, hårt trafikerad väg som "mellanstation" när fotgängare ska korsa gatan. Refuger används ofta i dolda korsningar så att inte fordon tar svängen för brett via mötande fordons körfält vilket blir en situation med risk för krock.
(källa: Wikipedia)

Vi behöver refuger här i livet, tillflyktsorter, tillflyktsplatser, tillflyktsmänniskor…
I den odödliga och tidlösa Boken står det: ”Herren är min tillflykt”. ”The Lord is my refuge.”
”El Señor es mi refugio”. “Le Seigneur est mon refuge”.

Tänk att få uppleva det. Mitt i livet.

Refug i Paris...

Mänskliga möten

Såg denna i ett kommunalt fikarum - tänkvärd väggprydnad

Malmö - en disig söndagsmorgon

Ser ut genom fönstret på fjärde våningen i hyreshuset i Malmö, bortom Malmö stadion, och ser hus lagda i dis och dimma. Gula löv vajar för vinden i väntan på att äntligen få ge upp och falla till marken. Sent i natt – vid 24-tiden – var det fullt pådrag strax utanför bredvid bensinstationen. Polisbilar och hundpatrull och polispikétbilen var här. Vi såg alltsammans genom fönstret. Strax före hörde vi en jättesmäll, så vi alla flög upp ur TV-soffan för att titta ut. Vi såg ingenting, men en halvtimme senare var alltså polisen i faggorna och kollade upp något. Minst 5 bilar med blåljusen tända på taken och hundar som skällde hörde vi från lägenheten där vi var.

Det påminner om den hårda miljö många växer upp i. Man matas dagligen med det ljusskygga, det destruktiva, precis i den stund då man är tillsammans med sina nära och kära, så smäller det till i grannskapet och blåljus och siréner blinkar och låter i nattmörkret.

Familjeidyll med värme och den kalla verkligheten utanför. Jag känner att det är viktigt att få uppleva det första så att man kan ta itu med det andra. Malmö verkar ha samlat riktigt mycket av det destruktiva. Här har lagens väktare en hel del att ta itu med.

Olika kunskap

Jag kollade lite på fotboll i e.m. när vi var och hälsade på dotter och svärson i Malmö och Premier League-lagen spelar nuförtiden en ganska öppen och roligt fotboll jämfört med för några år sedan. Jag tycker att den är helt jämförbar med spanska ligan.

Idag reflekterade jag lite över de tränare (coacher) som år efter år sitter där vid sidlinjen med sin bistra uppsyn och övervakar spelarnas insatser på plan. Ibland ler de eller hoppar av glädje när det egna laget gör bra ifrån sig med läderkulan på plan och publiken jublar över lednings- eller segermålet.  Vilken fotbollskunskap de här tränararna besitter, då de år efter år leder spelarna och lagen mot olika segrar i alla möjliga ligor och cuper runt om i Europa. De har en viss kunskap som är ovärderlig för lagen och dess ägare.

I veckan träffades vi – några killar – och spelade tillsammans. Inte fotboll, utan en skön blandning av musik: blues, visa, rock, gospel, folklore, pop – och vi spelar gitarr, bas, trummor och piano. En av bandmedlemmarna är professor i telecom, en jobbar med de sociala och miljömässiga aspekterna av mobiltelefoni i Sverige, en är riktigt grym finsnickare och jag jobbar med IT-utveckling och information. Alla har vi våra olika kompetenser och kunskaper. Svårt att säga vilken kunskap som är viktigast. Det går nog inte att värdera det eller vikta vilket som är mest betydelsefullt, och egentligen är det oväsentligt att ens försöka sig på det.

Idag hälsar jag på min dotter som forskar inom biomedicin och forskningen rör sig på området: celler, allergier, infektioner, allergivaccination m.m. Går allt vägen disputerar hon i början av 2013. Hon har sin speciella kunskap.

Nästan varje morgon när jag kommit till jobbet, hör jag ett välkänt ljud utanför mitt kontorsfönster och när jag tittar ut ser jag att det är en av stadens uteliggare som kollar papperskorgen utanför fönstret om någon slängt en burk eller flaska som går att panta och få någon krona för. Jag hörde en uteliggare som sa: ”jag vet precis var varenda papperskorg finns i stan”. Papperskorgarnas geografiska placering är också en kunskap som är värdefull för vissa människor.

Olika kunskap. Olika områden. Olika betydelser. Man kan fundera över vilken kunskap som är mest livsnödvändig? Det du har med dig av erfarenheter och upplevelser i ditt liv är också kunskaper som är unika för just dig. Ovärderliga och oundvikliga kunskaper som ingen eller inget kan ta ifrån dig. Vare sig du är president, kung, uteliggare, professor, mamma, pappa, knarkare eller f.d. knarkare, tjänsteman i en kommun eller vårdbiträde eller bilmekaniker: just din kunskap kombinerat med dina erfarenheter gör dig till en unik person.

Olika kunskap. Som kan få betyda något för någon annan. Bejaka det. Tänk också så här: din kunskap kan få bli visdom, dvs. något som du drar lärdom av och kan föra vidare till andra. Visdom är också helt väsenskilt från högmod och kaxighet. Visdom går aldrig över lik.

Visdom är generös, öppen, välkomnande.

Ett vist leende

Vidöppen och mottaglig

Sinnet är vidöppet för signalerna från det inre och det yttre. Tankarna är mottagliga för andras tankar och infallsvinklar. Det syns i ögonen, det hörs på orden, det märks på andningen och känns i luften: människan är vidöppen och vill komma vidare.

Jag deltar i en samtalsgrupp som möts på onsdagskvällarna. Vi talar om livet och tro och tvivel, glädje, delaktighet och en osynlig verklighet. En härlig samling med människor som självmant sökt sig dit och som kommer troget varje onsdag för samtal, lyssnande och delande.

Skönt att träffa andra människor som inte är så färdiga, så fastlåsta i gamla positioner, utan man vill och vågar komma tillsammans med andra för att på något sätt dela livet och livsvillkoren. Det är spännanade att få vara med och få se vad som händer, både i yttre hänseende och under ytan. Det har redan hänt en del hos flera, det känns så när man dröjer sig kvar efter fikat och det avslutande samtalet.

Jag hoppas att de alla känner ”det enda som håller mig kvar är Din värme”. Inget annat är egentligen hållbart i långa loppet. Tack för alla härliga och ärliga människor!

By night

När dagen går mot kväll, en vanlig torsdag...

Idag – en vanlig tisdag i november

"Morgondagen och gårdagen var lika långt borta, men just nu lyste solen klarrött mellan björkarna och luften var sval och mild. Det är en kväll för en sång, tänkte Snusmumriken. En ny visa som ska ha en del förväntan i sig och två delar vår-melankoli och resten bara hejdlös förtjusning över att få vandra och vara ensam och trivas med sig själv."

(Tove Jansson: Ur barnboken Det osynliga barnet)

Citatet ur Tove Janssons bok är på pricken vad jag känner denna helt vanliga tisdag i november. Även om kvällen inte var lika vacker som för Snusmumriken, lite dystrare vädermässigt p.g.a. att det är höst, så är känslan ändå där med stor tacksamhet med en massa toner och ackord på insidan. De flesta i dur. Jag är glad för alla vänner och kompisar och kamrater och uppmuntrare. Tack för att ni finns allihop!

Och så viktigt: att få vara glad över sitt liv. Sissel (ni vet norskan som sjunger så tjusigt) sjunger i en sång:

ge mig inte din styrka, men var stark så jag kan finna min
ge mig inte din visdom, men säg var den har källan sin 

ge mig inte ditt liv, men lev så jag kan leva mitt
ge mig inte din kärlek, men älska mitt hjärta fritt

ge mig inte din glädje, men var glad så jag kan finna min,
ta gärna ifrån mig min smärta, men gör den inte helt till din

ge mig inte ditt liv, men lev så jag kan leva mitt
ge mig inte din kärlek, men älska mitt hjärta fritt

Idag – en vanlig tisdag i november.

Novemberbarn

En del av oss är födda i november. En kal och kall månad med märkbart korta dagar och få ljustimmar. Varje år känns det som om ”det drar ihop sig till vinter” när november gör entré. Det blir mörkare och mörkare för varje dag och utvecklingen pekar mot något slags crescendo av mörker i decembermånaden. Dubbdäck monteras, fallna löv täcker marken, extremt blöta gräsmattor suger och på gränsen till is på bilrutorna nästan varje dag.

Jag är ett novemberbarn, utan att jag valde det själv. I veckan stod det i ortspressen att novemberbarn i Sverige statistiskt sett tjänar mest i genomsnitt av alla. Jag vet inte om det är sant, det går att bevisa allting med statistik. Vi vet också att statistiken inte alltid skildrar verkligheten. Men när jag läste det, då väcktes tankarna kring november månad.

Det har hänt och händer en hel del i november. Presidenten i USA väljs, JFK och Gustav II Adolf dog, Världens största engelskspråkiga dagstidning, The Times of India, grundas (1838), Bilmärket Chevrolet gör entré (1911), Arkeologen Howard Carter upptäcker farao Tutankhamons grav (1922)*, Chalmers tekniska högskola i Göterborg grundas (1829), Louvren i Paris öppnar som ett museum för allmänheten (1793), Berlinmuren faller (1989), Mona Sahlin avgår som Sveriges vice statsminister efter den så kallade Tobleroneaffären (1995), Första världskriget avslutas genom vapenstilleståndet i Compiègneskogen utanför Paris (1918), August Strindbergs roman Röda rummet publiceras (1879), Barnboksförfattaren Astrid Lindgren föds (1907), Intel introducerar Intel 4004, som blir världens första mikroprocessor (1971), Christoffer Columbus och hans män blir de första européerna som landstiger på ön Puerto Rico (1493), Barnklassikern Fem myror är fler än fyra elefanter börjar sändas i Sveriges Television (1973), Nobelpristagaren och författaren Selma Lagerlöf föds (1858), Nürnbergprocessen, en krigsrättegång mot andra världskrigets tyska nazistledare, inleds (1945), Första boken om Pippi Långstrump av Astrid Lindgren publiceras (1945), Fotbollsklubben FC Barcelona bildas (1899), Pink Floyds konceptalbum The Wall ges ut (1979) och mycket, mycket annat smått och stort, ont och gott har hänt i november månad.

November pekar - likt ett språkrör - framåt mot den fina tiden med stjärnor, pepparkakor, ljus och ljusstakar, röda gardiner, sköna kurardagar med en god bok, gott kaffe och värmeljus på borden (den tiden har faktiskt till viss del redan inletts…).

Jag är glad för november månad. Min månad. Tänk att jag finns.

* Carter berättar om denna upplevelse och hur han hade gått igenom hur många svårigheter och motgångar som helst i sitt forskningsarbete innan han gör sin upptäckt och kallar den dagen för "dagarnas dag"... Om detta skulle man kunna skriva något. Kanske gör jag det framöver.

Läs mer om November månad »

Louvren i Paris

Oväntade möten

När man minst anar det, möter man någon som man inte träffat på länge. Någon man inte tänkt på, på ett bra tag. Det hände mig igår. För en tid sen bläddrade jag bland mina bilder (och det är ganska många…) och då fick jag se en person som fanns med i ett mycket trivsamt sammanhang i våras. Denna person mötte jag för ett tag sen på en gata, och då hade ingen av oss tid och möjlighet att stanna upp, vi var på väg till olika möten och sammanhang; och igår träffades vi åter. Av en händelse. Och egentligen hade vi sagt hejdå redan tidigare på e.m, men så av ytterligare en händelse, sågs vi igen och då kom samtalet igång.

Det märkliga med vissa personer är att samtalen nästan direkt kommer in på annat än väder och vind och det regn i vilket vi stod och pratade på en parkeringsplats utanför en matvaruaffär. Samtalet handlade om resor och foton, men också om att ta till vara tillfällen som kommer i vår väg. Tillfällen då vi möter andra människor som faktiskt kan betyda något i våra liv. En uppmuntran, en möjlighet som öppnas, några ord och ögonblicksbilder som ger nya perspektiv på livet och som ger glädje och mening. Meningsfulla, oväntade möten. Så bra. Så rikt. Så verkligt och inspirerande. Det är med människor som med fotomotiv: de kommer en till mötes.

Det är spännande att leva.

Spindelns väv, Skälagölen, dimman och skogen

Kunde inte låta bli... hösten är helt fantastisk i sin färg- och ljussättning.

Väven - så stark och så skör...

Sjön heter Skälagölen (i närheten av Harstorp, Karlskrona)

Stammar och mysbyxor

Spökrestaurang