Jogging

Jägarvila

Jägarvila eller jägarsits (på engelska static wall sit eller Samson's chair),  är en övning som görs för att stärka lårmusklerna. Övningen kännetecknas av de två räta vinklarna som bildas av kroppen, en vid höfterna och en vid knäna. Den som utför övningen placerar ryggen mot en vägg med fötterna axelbrett isär och en bit ut från väggen. Sedan håller de ryggen mot väggen och sänker höfterna tills knäna bildar räta vinklar. Detta är ett mycket intensivt träningspass för quadricepsmusklerna och det kan vara mycket smärtsamt att hålla denna position under längre perioder.

Jägarvilan används som en primär förstärkningsövning i många sporter som kräver starka quadriceps som fäktning, ishockey, segling (främst småbåtsracing), skidåkning och friidrott. Denna övning används också som en disciplinär aktivitet inom försvarsmakten. Det tar lite plats och kan enkelt administreras i klassrum till soldater under utbildning.
Se klipp från en av våra kvällstidningar: https://www.aftonbladet.se/nojesbladet/a/9v1ml9/har-krossar-frida-hansdotter-rekordet-i-mastarnas-mastare 

Metod

Deltagaren ska luta sig mot väggen med fötterna planterade stadigt på marken, axelbrett isär. Deras fötter bör också vara cirka två fotslängd bort från väggen (även om det optimala avståndet kommer att vara något beroende på deltagarens höjd).

Väl i en sådan position ska deltagaren sakta glida nerför väggen med ryggen pressad mot den tills benen är böjda i rät vinkel. Denna vinkel är mycket avgörande eftersom om låren inte är parallella med marken kommer quadriceps att bära mindre belastning och övningens effektivitet kommer att minska.

Deltagarens knän ska också vara direkt ovanför anklarna och ryggen ska vidröra väggen hela tiden.

Beroende på deltagarens styrka bör de hålla positionen i 20 sekunder till en minut (eller längre för mer avancerade idrottare). Om du utför flera repetitioner av övningen (tre är ofta ett rekommenderat antal), bör deltagaren vila en halv minut emellan för att tillåta sina muskler att återhämta sig.

När deltagarna blir starkare kan de öka sin hålltid med små steg som 10 sekunder. Även om en brännande känsla i quadricepsmusklerna är normal, bör deltagaren omedelbart avbryta aktiviteten om deltagaren känner en liten smärta i knäet eller knäskålen.

Deltagaren kan hålla i en medicinboll eller hantel medan de sitter för att öka intensiteten.

Fördelar

Väggsittande bygger främst isometrisk styrka och uthållighet i sätesmuskler, vader, quadriceps, hamstrings och adduktormuskler.

Rekord för jägarvila

Världsrekordet i vuxenklassen innehas av Thienna Ho, Vietnam, med en tid på 11 timmar 51 minuter och 14 sekunder (2008). Europeiskt rekord innehas av Paddy Doyle, Storbritannien, 4 timmar och 40 minuter (1990). Nordiskt rekord innehas av Kalle Anjevall, Sverige, med en tid på 4 timmar och 12 minuter och 30 sekunder. Enligt Sveriges Radio P4 Jämtland innebär detta att Kalle Anjevall från Östersund satte svenskt rekord 2021 med 4 timmar och 12 minuter.
(läs mera om Kalle: 
https://www.sverigesradio.se/artikel/kalle-anjevall-satt-over-fyra-timmar-i-jagarvila )

(källa: Wikipedia)

Steg åt rätt håll

Ett steg i taget. Det är det enda som funkar.

Det är härligt att cykla

 
En härlig cykelrunda i Vambåsatrakten i sensommarkuling.

Vasaloppet - vårtecknet nr. 1

Läs historien om Vasaloppet, med start 1520-21.
>>Klicka här

Eller titta på Jakob Hårds historielektion. >>Klicka här!

Skärmbilder från svt.se

The Marathon man

På nyårsafton sprang britten Gary McKee sitt 365:e maraton för 2022 – på köpet fick han 1 miljon pund insamlat till välgörenhet.

Det låter som ett nästan ohälsosamt ambitiöst nyårslöfte. Att springa ett maraton, det vill säga en sträcka på 42 kilometer, varje dag i ett helt år.

Gary McKee från Cumbria i norra England gjorde just det.

Läs mer om denna otroliga bedrift:
https://www.theguardian.com/uk-news/2022/dec/29/its-me-against-the-road-meet-the-marathon-man-of-west-cumbria

Maraton

Saxat ur BLT.se 2020-11-12

Vackert stopp på cykelturen. Sjuhalla brygga.

 

  

Joggingrundan

Lite frestande att mitt under joggingrundan avvika från

rundan för att antingen bada eller grilla.

Dock, jag tror jag fortsätter rakt fram.

Skällande

Jag upptäckte det igen, igår, intill min joggingrunda på Jordö. En hund i en hundgård utanför ett hus. Den började skälla och gläfsa när jag sprang förbi ute på vägen. Och samma visa på tillbakavägen: hunden hörde mig komma och började direkt att skälla. Och den skällde inte bara när jag sprang förbi, den höll på en god stund efter att jag var borta från dess närområde. Den skällde och skällde. Till vad nytta? “Problemet” som var orsaken till att den började skälla, var borta för länge sedan.

När jag joggade vidare, tänkte jag på likheten mellan den stackars oroliga hunden och vissa människor, som beter sig likadant som den där hunden. De går igång och börjar skälla. Och skälla. Och skälla. Något orsakade reaktionen, vilket orsakade skällandet och upprördheten. Och skällandet tar inte slut när “objektet” för reaktionen är borta, utan skällandet fortsätter. Och fortsätter. Till och med när den drabbade inte längre är där, eller ens i närheten - varken fysiskt eller mentalt. Man bara fortsätter att skälla.

När jag joggade vidare, hörde jag hunden en lång stund efter att jag var borta från den vägsträckan. Till slut gav den väl upp. Men väldigt sent. Och tänk på all den energi som den lagt ner på att skälla på, eller slåss med, en skugga. Kanske inte ens en skugga. Ett ljud som av löparskor mot asfalt. Hunden vet inte vad den rasar emot ens. Den bara rasar. Och skäller. Finns där en likhet med människor?

Detta är inte hunden som skällde.

Det finns sådana hundar.

Och sådana människor.

Om löpningens själ

Ur boken Skärgårdsmord, av Lars Bill Lundholm:

Han drog på sig löparmunderingen och gav sig sedan iväg på en runda. The loneliness of the longdistance runner, brukade Jonathan påpeka ibland. En film från sextiotalet om en ung brottsling som genom långdistanslöpandet höll sitt inre helvete i schack. När han kom ner till Söder Mälarstrand kickade endorfinet in och han kom in i en ny andning. Allt gick liksom av sig själv. Han tänkte inte på något. Han såg knappt de vackra båtarna utmed Reimers kanal, eller det gamla fängelset och de ockrafärgade sjuttonhundratals-byggnaderna på Långholmen. Han borrade ner huvudet och sprang. Han hade ingen klocka eller pulsmätare eller brydde sig om vilken tid han sprang på, allt var intuitivt. Allt var improviserat. Och han stannade aldrig under löpningen för en fika eller för att njuta av den gula stadens stiliga domäner.

Han lufsade på tills det var dags att vända hemåt. Eller om han sprang efter jobbet, tills han var tillbaka på Polishuset. Eller om han sprang i Roslagens terräng tills han var tillbaka på Kattnäs. Det var där han lärt sig springa. Han hade, efter ett gräl mellan hans mamma och Jonathan, bara givit sig iväg och sprungit och sprungit tills han nästan föll död ner. Rest sig upp och tagit sig tillbaka till föräldrarna som oavvänt sett på honom som om inget hade hänt. Men något hade hänt med honom när han sprang. Något som handlade om frihet och sitt eget vara, om sin kropp och om den behagliga känslan av stillhet när han löpt sitt pass. Det var svårt att förklara, han kunde i alla fall inte det, men det var som ett slags reningsbad. Och ett sådant behövde han hela tiden, det visste han.

Efteråt duschade han, klädde sig i linnekavaj och chinos.

-----------------------------

Jag rekommenderar boken å det allra varmaste. Spännande och välskriven.

Ekvilibrium

Ekvilibrium betyder "jämvikt" eller "balans". På svenska används ekvilibrium särskilt inom narratologin, läran om berättandet, och avser det tillstånd av jämvikt som en berättelse tar avstamp i. Rörelsen från ekvilibriumet till motsatsen disekvilibrium, ett tillstånd av kaos, och därifrån till ett nytt ekvilibrium, en ny jämvikt, utgör en berättelse. Denna rörelse ger en berättelse mening och struktur. Som narratologiskt begrepp introducerades ekvilibrium av Tzvetan Todorov.

Begreppet ekvilibrium ligger nära de narratologiska begreppen projekt och orsak-verkan-förhållande, även om dessa snarare beskriver rörelsen snarare än startpunkten. (källa: Wikipedia)

Ur Lars Bill Lundholms bok Skärgårdsmord:
Men han (Jack Larsson) sprang utmed kanten och in i skogen igen utan att ha reflekterat över någonting. När han kom ut på vägen igen, tutade någon på honom, och då tog han av från vägen och sprang in på småvägar igen. Solen började värma men han hade ändå munkjackans luva uppfälld. 

Han var inne i sin kokong och där inne fann han kraft och näring, trots att han inte analyserade något eller fick några nya idéer. Allt var som en krafthämtning fastän många säkert såg det som en kraftansträngning. Men Jack hade funnit sitt ekvilibrium och renheten i det och tänkte inte överge det med att börja lyssna på musik eller fundera på lösningar som gällde jobbet. Allt var bara här. Allt var bara nu.

Hjärnstark

En enda lång bekräftelse på det som jag egentligen redan visste utgör boken Hjärnstark av författaren Anders Hansen, hjärnforskare och psykiatriker. Vad bekräftar den? Jo, att träning, pulshöjande träning förbättrar både måendet, minnet, koncentrationen och balansen mellan stillasittande och att använda kroppen på det sätt den är avsedd för: rörelse. En annan bok - av Christopher McDougall - bär t.o.m namnet Born to run och förstärker Hansens utsagor på ett avgörande sätt. Varje sida i boken Hjärnstark ger mig verktyg, aha-insikter och stor övertygelse till att fortsätta som jag trott vara det rätta: fortsätt jogga, fortsätt utsätta dig för pulshöjande aktiviteter. På lång sikt och på kort, är det enbart positivt för hela din personlighet, för kropp och själ.

Denna bok skulle vara obligatorisk för varje människa, ung som äldre. Budskapet skakar om och är oerhört uppmuntrande i sin ton och i sina vetenskapligt och erfarenhetsmässigt underbyggda teorier. Och som inte känns som torra teorier utan verklighetsförankring, utan som teorier som bekräftas för mitt övertygade sinne. Jag kan varmt rekommendera den. Den kan onekligen innebära en stor utmaning för många, men för de flesta människor, tror jag att den helt enkelt förstärker det vi redan visste, och som vi i viss mån redan börjat praktisera.

Träningstips för joggare

Bygg upp kroppen inför löpsäsongen med styrketräning. De här övningarna gör att du kan springa bättre, säkrare och mer effektivt.

[...] För att bli en bra löpare måste du så klart springa mycket – men om du är stillasittande, ofta har konstiga och enformiga arbetspositioner eller tillbringar mycket tid framför datorn eller i bilen gör det att kroppen blir försvagad. Då behöver du stärka upp kroppen i gymmet också.

– Den moderna livsstilen gör dig stel och svag i viktiga hållningsmuskler som mage och rygg. När du sedan sticker ut och springer, som i sig är en väldigt monoton aktivitet, så klarar inte kroppen av belastningen. [...]

Viktigast för löpare är att träna ben, rygg och mage, med mycket fokus på baksida lår och säte samt de stabiliserande musklerna i bålen. Försök alltid tänka att du ska kunna se på övningen att den faktiskt påminner om löpningen på något sätt, då är du rätt ute.

– Enbensövningar, rotationer och enarmsövningar är alltid effektivt just för löpare, eftersom vårt rörelsemönster ser ut så när vi springer. Vi har alltid bara en fot i marken, vi jobbar med en diagonal rörelse genom kroppen och vi rör armarna separat åt varsitt håll.

(källa: https://www.sportamore.se/magazine/sport-traning/5-styrkeovningar-lopare/  )

Läs mer om utmattningssyndrom och att sätta gränser:
http://kurera.se/gick-in-i-vaggen-med-en-kaftsmall/

Sädesärlan flyger

Efter 8 kilometers löpning, nära havet och mitt på bron, flög sädesärlan bredvid mig flera meter. Det var andra kvällen i rad som det hände. Båda gångerna följde jag den med blicken och spontant kom orden över mina läppar: ”lilla sädesärla, kan du lära mig att flyga med mina egna vingar?” Bekymmersfritt, utan tankar om att falla ner eller att misslyckas, ingen oro som plågade den lilla fågeln, så flög den där och var lycklig och fri. ”Lilla sädesärla, kan du lära mig att flyga med mina egna vingar?”

Lärarinnan frågade barnen i sin klass vad de ville bli när de blev stora. Hon frågade en efter en och de svarade som barn brukar svara: brandman, doktor, fotbollsspelare, hockeyspelare, affärsman, sjuksköterska, modell, polis, kapten på en stor båt m.m.

Till slut kom hon till lille Robin, som var en liten tillbakadragen pojke som inte gjorde så stort väsen av sig, utan ofta var lite tyst och försiktig. Och när fröken upprepade frågan till honom: vad vill du Robin bli när du blir stor, så tittade han upp på henne och sa med glada ögon: ”jag vill bli lycklig!”

Kanske spelar yrket och karriären mindre roll. Robins önskan var nog den allra viktigaste. Egentligen.

Lilla sädesärla, kan du lära mig att flyga med mina egna vingar?

(publicerad första gången 2012-06-29)

Nästan

Det är den motion som blir av, som är den bästa....

Kriminallitteratur (4). Axel Hake.

Axel Hake är deckaren i Lars Bill Lundholms romaner, förlagda till Stockholms innerstad. Axel Hake är en dynamisk deckare, skadad i ett knä efter att ha blivit skjuten i knäet av en psykopat som, för att rädda sitt eget liv, i sin tur blev skjuten till döds av just Hake. Detta knä är ett ständigt återkommande tema i böckerna och är en av anledningarna till att Hake så ofta tar sig till Polishusets eget badhus med simhall och tillryggalägger många km i simbassängen. Han avslutar alltid med fjärilssim, den svåraste konstarten inom simning (enligt välunderrättade källor), och det bevisar att Hake är en alldeles utomordentlig simmare. Han mår bra, både själsligen och kroppsligen, av sitt simmande. Romanerna är - förutom att de är både välskrivna och mycket spännande och intrikata - mycket öppna med de rent personliga noteringarna. Särbon och dottern Siri, Hakes syster som är passionerad veterinär som sätter djuren före människor, en syster med märkliga ögon, slarvig, men briljant som hjälp och side-kick i utredningar. Dessa personer och deras liv och upplevelser vävs samman i kriminalberättelsen. Enligt forskning inom kriminallitteratur en vanlig svensk variant av deckare och detektivskildringar.

Förutom detta är Lars Bill Lundholms berättelser om Axel Hake även alldeles lysande i sina stockholmsskildringar. Så lysande att jag - uppvuxen 3 mil från Stan - återupplever lusten att återvända till gatorna i de olika stadsdelarna för att återigen se dem: Gamla stan, Södermalm, Kungsholmen, Östermalm och City (typ Sergels torg med omnejd). Jag ser gator och kvarter och gränder framför mig och dessa minnesbilder (eller snarare luckorna i dem) gjorde att jag för en tid sedan gjorde mig ärende med kameran i hand en underbar och stilla höstdag, och gick ca 1,5 mil utmed de gator och strandpromenader där vissa av handlingarna i böckerna utspelas. Det var en mycket fin upplevelse. Avstressande att gå förbi Stadshuset utmed Norr Mälarstrand, där Axel Hake bor (Chapmansgatan) alldeles i närheten av Kronobergshäktet, Polishuset, Kronobergsparken, sedan via Rålambshovsparken över Västerbron, ner för trappan till Långholmen och Pålsundet, Långholmsbron, Pålsundsbron och slutligen Söder Mälarstrand med alla båtar och vyn över mot Stadshuset med de 3 kronorna högst upp.

Denna typ av kriminallitteratur ger både spänning (rekommenderas!!!) och en fin kultur- och miljöupplevelse. Tack till mina vänner som rekommenderade böckerna till mig.

Vinterstudion, eller Nu är det dags igen för snö och kobjällror

Jaha, nu är det dags igen att sitta ner och kolla på skidsport på längden och på tvären. Vinterstudion är här igen med Pops. Anders Blomqvist, Jonas Karlsson, Björn Ferry, Magdalena Forsberg och Mattias Fredriksson i studion. I spåret är det idel norskor: Björgen, Johaug, Östberg, Haga, Hagen, Weng, och en del andra som vi känner igen: Kalla, Ingemarsdotter, Wikén. Kovaltjuk från Polen är avhängd, på fallrepet. Allt är sig likt, med vissa smärre förändringar, uppåt eller nedåt.

Nu är det snart målgång på tredagarstouren i Lillehammer. Johaug först och Björgen precis efteråt. Och först över mållinjen och granruskorna är Marit Björgen,

Det känns tryggt med Vinterstudion och de gamla, välkända rösterna och namnen. Kul med något som består. Jag undrar om de i Norge kommer starta ett program med namnet: Hela Norge åker skidor. Det namnet stämmer nog med verkligheten.

Kollision mellan stenåldersvanor och västerländsk livsstil

Övervikt lika dyrt som krig

Samhällets kostnader för övervikt och fetma är lika stora som för rökning eller världens väpnade konflikter. Nästan en tredjedel av världens befolkning är nu antingen överviktig eller fet, enligt en rapport av McKinsey Global Institute, rapporterar Ekot.

Jämfört med flera andra europeiska länder har Sverige lägre kostnader, men vi ligger sämre till än exempelvis Frankrike som är Europas smalaste land.

– Man tror att det beror på att de håller reda på matvanorna och kontrollerar portionsstorlekarna. Man håller heller inte på och småäter. När man äter så äter man, säger fetmaprofessorn Stephan Rössner, till Ekot.

Fetmaproblematiken beror på, enligt Rössner, en kollision mellan våra stenåldersgener som säger åt oss att äta och vår moderna miljö, med en kaloririk mat där vi inte behöver röra på oss.

– Och i den krocken är vi förlorare.

Saxat ur DN:
http://www.dn.se/nyheter/sverige/overvikt-lika-dyrt-som-krig/

Existentiell hälsa

Åtta grundstenar för existentiell hälsa, enligt WHO (World Health Organisation)

1. ANDLIG KONTAKT: kontakt med något större som hjälper en att uppleva trygghet och tillförsikt.

2. MENING OCH SYFTE MED LIVET: att det finns ett speciellt syfte med att just jag lever.

3. UPPLEVELSE AV FÖRUNDRAN ÖVER TILLVARON: att man kan känna inspiration och tacksamhet inför sin omgivning, till exempel naturen, konst och musik.

4. HELHET: att tankar, känslor, handlingar, kropp, psyke och det andliga är en enhet.

5. ANDLIG STYRKA: att hitta sätt att komma igenom det som är svårt och känna glädje i livet.

6. HARMONI OCH INRE FRID: att vara tillfreds med sig själv och känna ett lugn.

7. HOPPFULLHET OCH OPTIMISM: att ha en framtidstro även när livet är svårt.

8. EN PERSONLIG TRO som ger en styrka i vardagen och hjälper en att njuta av livet.

Tips på hur du tränar själen:

+ Fundera över om dessa byggstenar finns i Ditt liv. Sök medvetet efter dem och medvetandagör dem i ditt dagliga liv.

+ Låt de olika delarna i ditt liv hänga samman. Var den hela människa som du är, där alla delar är viktiga och inget att skämmas för.

+ Låt dikter, konst, musik, annan litteratur, sånger som säger något om de här byggstenarna också vara ett medvetet val från dig. Låt det vara tyst omkring dig ibland och när du väl lyssnar på något, gör det medvetet och upplev konsten.

+ Öppna dig för någon och våga prata om det som finns inom dig och inom dem. Prata med en hjärtevän, din kollega, dina vänner, en vän. Fråga dem till exempel om vad som ger dem hopp i tillvaron.

+ Träffa andra människor i sammanhang och aktiviteter som hjälper dig att väcka din förundran. Använd olika verktyg för detta: kameran, att måla, att skriva om livet, om harmoni och så vidare. Betrakta vackra saker. Rör dig i naturen och upplev moder Jord.

+ Samla på sådant som är viktigt för dig. Samla det och gör dessa saker som ett medvetet val, för att de är viktiga för dig. Samla gärna dina foton i en bok, kanske ska dina bilder och /eller dina texter mynna ut  i en bok? Eller kanske inte? Det avgörande för dig är din inre process.