Dörrmattor trampar man på. De är till för det. varken mer eller mindre. Jag tror att ibland blir dörrmattan dö(rr)matt av alla kliv och avtorkningar som sker varje dag, åter och åter. En dörrmatta är bara mottagare för smutsiga skor, vägens grus och väta och iskall snö som faller igenom. Dörrmattan är ett filter för allsköns smuts och irriterande sandkorn som fastnat under promenaden.
Det finns människor som känner sig som en sådan dörrmatta som man bara kliver på. Man torkar skorna på den, man lämnar ifrån sig sitt sämsta och lägsta till den här personen. Helt ogenerat. Jag har mött människor som tröttnat på att vara dörrmatta. Man är inte till för att vara en sådan. Det är tänkt att vi ska vara något mer. Dörrmattor har inte känslor eller reaktioner, de har lagt sig ner för att dö i smutsen eller bli utbytta med jämna mellanrum. Vi har liv, integritet, känslor, vilja, drömmar och mål.
Det har inte dörrmattor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar