Fokusering

Sitter stilla och tyst. Sluter ögonen. Jag hör ljud omkring och inom mig. Vilka ljud uppmärksammar jag? Helt stilla susar ventilationssystemet ovanför mitt huvud. Ett tyst, dovt mumlande från en telefonkonversation i andra änden av huset. En monoton röst i rummet bredvid från TV:n där eurosportkommentatorn berättar om cykeltävlingen Katalonien runt. En bildörr stängs hos någon av grannarna med en vänlig smäll. Bilen startas, backen läggs i, en kort backning, ettan läggs i, gaspådrag och full fart framåt. Billjudet försvinner i fjärran. En blåmes kvittrar till i en lite ansträngd flykt från busken utanför. Kanske stördes den av en skata eller en förbipasserande bil.

Ventilationssuset tar överhanden igen. Jag hör min puls inom mig. Lite stressad hjärtrytm inför läsandet av ett engagerande sms eller mail. Pulsen är liksom ett susande, dovt dunkande som skiftar i volym och rytm. Det knäpper i ett rör när en vattenkran öppnas. Nutid. Närvaro. Härvaro. Inte Därvaro. Fokuseringen och koncentrationen på något enskilt ljud gör att det växer. Det växer till en egen berättelse, det får ett eget liv och ett eget sammanhang. Det växer i volym och betydelse. Ljuden får mening och betydelse. Det är som det är. Jag kan inte påverka skeendena utanför mig själv. Acceptans. Ibland tvivlar jag t.o.m på att jag kan göra så mycket åt skeendena inom mig själv.

Kanske kan jag lära mig det. Hitta stillheten och ron.