Augusti - hur skön som helst

Augusti framstår mer och mer som sommarmånaden nr 1 för mig. När jag tänker tillbaka på de senaste årens somrar, då konstaterar jag att augusti sticker ut mer än både juni och juli. Lite höstlikt fuktigt och dis på mornarna och mycket spindelväv som fastnar både i hår och på händer lite överallt. Men vädret - solen, badtemperaturen, vinden, kvällarna, ljuset är bara SÅ fint!

Man skulle nog satsa på väldigt sen semester nästa år! Det vore inte alls fel. För många är augusti bara månaden när skolan och jobbet börjar igen, friheten är slut och hösten har tagit sin början. En ganska negativ klang i ordet augusti. Men vi måste ändra den inställningen tycker jag.

Augusti är toppen!

En god vän tog denna bild -  en magisk kväll

Skuggbild

Kall vinter i år?

Kan vi tro på den gamla bondepraktikan: "en sträng vinter när det är mycket rönnbär...".
Hope not! 

Höst och spindelväv hör ihop

Vad en lärare bör kunna

Så här i början av höstterminen på landets alla 

skolor kan det vara bra att veta:

Vi säger bara: lycka till, kära lärare!

Svårt eller vågar vi inte?

Skylten funnen på en landstingsdörr någonstans i Sverige...

Bokstaven F

Prislistan

Skylten finns på kontoret hos en bilmekaniker i Blekinge

Ej blott i juletid

Heinrich Böll 

Novellen med namnet Ej blott i juletid är skriven av Heinrich Böll. Novellen har en absurd handling där huvudpersonen faster Milla snöat inne på julfirande. Hennes julfirande ska ske varje dag, året om och firandet tar ca 38 minuter varje gång och alla sedvanliga släktingar och den lokale kyrkoherden måste vara med, för att blidka faster Milla. Julfirandet består av den obligatoriska granen med allsköns dekorationer. Det kan variera lite, vad som hänger i granen, men ett absolut måste är marzipanfigurer, klockar som slås mot kork och änglar som ideligen spelar upp orden “frid, frid” och sånger ska sjungas, bl.a. O Tannenbaum. Den stackars maken Franz får acceptera hela eländet och får mer eller mindre psykiska problem till följd av denna absurda idé: att fira jul varje dag, året runt. Flera andra av släktingarna får allvarliga psykiska åkommor och börjar lida av både pepparkaks- och änglasångsfobier.

Allvarligast är det nog ändå ställt med faster Milla, hon som är upphovet till alltsammans. När granen uteblir, får hon utbrott som leder till ett oavlåtligt skrikande, så att ingen kan vara i hennes närhet. Man tillkallar alla sorters läkare, psykologer och psykiatriker för att ge henne den hjälp hon behöver. Men varken terapi eller mediciner biter på faster Millas hysteri. Hon blir lugn som en filbunke så fort julfirandet kan genomföras på samma sätt som alltid.

Novellen är mer än läsvärd och tänkvärd. Böll har glimten, satiren och ironin i ögonvrån hela tiden och skildrar de olika personerna på ett levande sätt. Man kan verkligen känna in utifrån texten hur de här personerna mår. Absurd, rolig, tänkvärd och tankeväckande novell som jag rekommenderar varmt.

Egentligen handlar den ju om vad som är viktigt i livet och hur helt fel det kan bli när något perifert får ta överhanden och perspektivet på livet upphör totalt.

Den ingår i novellsviten med namnet Dr Murkes samlade tystnad.

Så här presenteras novellen på Sveriges Radios webbplats:"Ej blott i juletid" handlar om en familj som tvingas fira jul året om för att behålla den psykiska stabiliteten hos faster Milla, som drabbats av ett julgransrelaterat trauma. Novellen har flera gånger lästs upp i Sveriges Radio i juletider.

Patina och gengas på taket

Svanmärkt eller kravmärkt?

Svanmärkt eller kravmärkt? Det är frågan. Även på det personliga planet.

Tänk nytt

Mannen på bilden - inte helt okänd - har blivit en ikon för fritt tänkande, att tänka utanför ramarna, att vara missförstådd och upplevas apart och att ändå enträget fortsätta tänka och verka utifrån en god, inre övertygelse som inte skadar någon annan.

Han lär ha sagt:

Det krävs ett helt nytt sätt att tänka för att lösa de problem som vi skapat med det gamla sättet att tänka.

Och:

Lär av gårdagen , lev för dagen, hoppas på morgondagen. Men sluta aldrig att fråga.

Tack Einstein.

Perspektiv

Ibland går det snett

På väg från Tving  förra veckan såg jag denna bil.
Ibland går det snett.

Image

Bilderna tagna i Prag

Jag är intresserad av bilder. På engelska images. En bild. One image. Till detta hör även ordet imaginär. När jag söker på ordet imaginär får jag fram följande betydelse: påhittad, inbillad; endast förekommande i någons fantasi.

I modern tid har vi börjat tala om vilken image vi har. Det kan gälla kändisar eller vanligt folk. Alla kan anamma en image, en viss stil, en attityd som man vill bli förknippad med och som man vill att andra ska se när de ser mig eller tänker på mig. Vilken image har du? Vilken image vill du ha?

Ibland ljuger bilder. Man skulle kunna säga: ibland ljuger en image. Det är inte alltid en image stämmer överens med det övriga hos en person, lika lite som det som syns på bilden alltid stämmer med verkligheten. Bilden - eller imagen - kan vara enbart ett utanpåverk, utan matchning bakom orden.

Jag hörde en liten berättelse om hur någon under en valrörelse stod och läste en valaffisch från något parti där det utlovades guld och gröna skogar. Affischen var i klatschiga, moderna färger och även en bildskön partifunktionär fanns med till höger på affischtavlan. När betraktaren bytte position lite åt ena hållet, såg han baksidan av affischen (imagen) och där fanns allsköns sopor, illaluktande papperspåsar, hundbajs och brännässlor. Det visade sig också senare - när det partiet funnit valet - att vallöftena bara var en image, baksidan och uppfyllelsen av löftena liknade mest av allt baksidan av valaffischen därute i verkligheten.

Det jag undrar över är om det är möjligt att leva sitt liv så att min image och mitt inre stämmer överens. Borde inte det vara det mest ärliga och det allra mest hållbara? Att jag inte marknadsför något utåt som inte stämmer med det inre. Att det finns harmoni och äkthet i livet. Jag drar mig till minnes fotot i skyltfönstret hos en frisör, med bildtexten: vem vill du vara idag? Precis som om frisyren skulle ändra på någonting... Egentligen.

Imaginär - något som finns endast i fantasin.
Image - vad vill jag marknadsföra?
Bilden - stämmer den?

Näckrosen

Eriksbergs naturreservat 

Inte en kotte att fråga...

Har du inte en kotte att fråga? Här finns en jättestor. I Wadköping, Örebro.

Sveriges längsta brygga

Bryggan i Rättvik, förmodligen Sveriges längsta, 628 m lång.
Läs mer: http://boka.visitdalarna.se/se-gora/a106934/langbryggan/detaljer

Glädjehus

På hamnfestivalen i Karlskrona augusti 2013

Lonely boy

Vidablick i Rättvik

Allt blir bara skit

Det har varit Hamnfest i Karlskrona denna helg. Massor med folk och båtar och evenemang. Allt ifrån graffitimålning, grillfestande, tävlingar av olika slag, tivoli, kändisuppträdanden - allt för att matcha alla olika åldrar och intressen. En trivsam stämning på stan helt enkelt, ackompanjerat med sol, blå himmel, varm bris och 28-gradig värme! En folkfest.

Jag hade min kamera med mig och försökte få någon bild på Electric Banana Band på stora scenen på torget. Det gick så där. Jag lyckades föreviga Janne Schaffer, Trazan och Banarne på storbildsduken i alla fall, och fick höra några av deras låtar, bl.a. en låt om batterier och återvinning. EBB har hållit på länge, väldigt länge. Sen 70- eller 80-talet? Gick sen ner och såg skejtare köra på sin ramp, glasskön som ringlade sig lång, ett överfullt McDonalds och busshållplatsen där säkert hundra personer stod och väntade på sina bussar. Jag hörde musik någonstans, så jag gick vidare in i Hoglands Park. Människor hade slagit sig ner i gröngräset och alla var vända mot scenen där ett band spelade. Första låten var ganska positiv, men så annonserade sångaren - en ung kille - nästa låt, som skulle vara deras finallåt för kvällen. När de sen rockade loss och kom till refrängen, tog jag min bild och lyssnade noga. Refrängen återkom åtminstone 20 gånger innan jag hunnit så långt bort att jag inte hörde den längre.

Sången hette - och refrängen löd - "Allt blir bara skit". Detta budskap trummades, spelades och sjöngs ut gång på gång till alla solbrända och semesterglada lyssnare i parken. Allt blir bara skit. Det kändes så där att lämna den annars uppsluppna stämningen i parken och stan med de orden klingande inom mig. Allt blir bara skit. Tråkigt att unga människor känner så och skriver låtar med det budskapet. Synd att det blivit så. Jag skulle önska dem och alla andra denna dag en annan låt, med ett annat budskap och en annan framkomlig och möjlig väg in i framtiden. En sång om hopp och tro på det godas seger över det onda. Ljusets seger över mörkret. Värmens seger över kylan. Livets seger över döden.

Jag kom hem och hittade ett litet urklipp som jag saxade ur en broschyr jag fick i fredags, där en gammal vän till mig från 80-talet berättade i en intervju vilket hans favoritcitat om framtiden är. Och det är detta citat:

"Hopp är att höra musiken från framtiden. Tro är att våga dansa till den." 
  Det budskapet kändes bättre och mer lockande än tongångarna i parken. Jag önskar dig och alla medlemmarna i bandet i parken hopp och tro idag, även om du känner att allt (eller väldigt mycket) är bara skit. Var det inte Eurythmics med Annie Lennox som sjöng:
Hey, hey, I saved the world today, everybody´s happy now, the bad things gone away, everybody´s happy now, the good things here to stay. Please, let it stay...."

3 utsatta personer

3 utsatta personer. Utsatta i Örebro och Nyköping. Sommaren 2013.

En stund för betraktande.

Back home

Soft musik i högtalarna runt omkring mig i lobbyn. Moderna färger och ett stort torg under glastak som bidrar med ljusinsläpp och spännande skuggspel där jag sitter. Människor på väg TILL ett annat land eller HEM från fjärran land. Vuxna som äter en springfrukost och små barn som undrar "undrar varför jag är just här och leker på denna plats med barnböcker, lekmatta och en trähäst". Tonåringar som i det närmaste rör sig som zoombies, nyss uppstigna ur sömndvalans rike. Personalen i lobbyn med riktigt lysande gula tenniströjor med texten "Connect hotel - och sen deras förnamn", alltid leende, serviceinriktade, PÅ, aktiva. Och deras kollegor i köket - klädda i lila tenniströjor. Lite mer loja, sävliga, nästan såsiga (och jag talar då om personerna, inte tröjorna). Jag hör sångare som sjunger på engelska och veijlar för full hals, klockan är 8.44. Från frukostborden hör jag människor lågmält tala med varann på engelska, svenska, ryska, bosniska, franska, tyska, ev. någon dialekt av holländska och italienska.

En stressad man rusade just förbi med blå skjorta och trots den tidiga timmen, svettfläckar på ryggen. Kanske håller han på att missa sitt flyg eller inte fått sitt bagage.

Idag äter vi frukost här och sen packar vi väskorna, bilen och hänger på cykeln på cykelhållaren och styr söderut. Mätta på intryck. Socialt mätta. Den sociala kvoten är för länge sen fylld känns det som. Solen skiner ute från en blå himmel. SMHI:s app utlovar sol, sol, sol idag, kryddat med mild bris och en förväntad temperatur på ca 28 grader. Badsjöar: se upp! 

Skuggbilderna här i hotellobbyn visar mig att där det finns sol, där finns det också skuggor. Skuggorna är t.o.m ett bevis på att det finns sol. Vad tråkigt livet vore utan sol. Och vad intetsägande det vore utan skuggor. Känner mig tacksam och glad för de människor jag träffat under min resa. 

Nu frukost! YES!