Ate

Ljuset bryter fram!

Ate var skuldens och dårskapens gudinna i grekisk mytologi. Enligt Hesiodos dotter till Eris och syster till Anomia. Hennes favoritsysselsättning var att skuldbelägga andra. Jag har mött denna gudinna. För mig är hon ingen gudinna, bara en paria som man ska fly ifrån, ta avstånd ifrån, hålla på avstånd.

Skuld är en av våra värsta fiender. Varför känner du skuld? Varför har du dåligt samvete? Vad är skuld egentligen? Vem är skuldens upphovsman eller mottagare? Vem tjänar på dåligt samvete? Vilken nytta finns i skulden?

“Den som är utan skuld, han kan kasta första stenen”. Vad hände med männen som hörde dessa ord? Jo, de upptäckte att de själva inte vara skuldfria, de släppte stenarna och lommade iväg. Vad hände med kvinnan som tidigare hade varit anklagad? Hon blev frikänd.

Det finns verklig skuld och det finns falsk skuld, det vet vi. Vi har alla behövt få förlåtelse någon gång, en del av oss ofta. Och det är skönt att veta att det finns förlåtelse att få. Av Gud och av människor.

På litteraturprogrammet Babel mötte vi för en tid sen Elizabeth George* som skrivit framförallt deckare.

Programledaren och Elizabeth George talade om de sju dödssynderna. De ville plocka bort någon och ersätta den med dödssynden: att skuldbelägga någon.

Lars Björklund skriver i sin bok Modet att göra ingenting i kapitlet som handlar om Skuld och Skam (fritt citerat): skuld har med handlingar att göra, något jag gjort. Skam handlar om mig själv, att skämmas över att jag är den jag är. Ofta blandar vi ihop dessa två begrepp. Många som vill prata om och förlåtelse över sin skuld, menar egentligen att de mår dåligt av och bär med sig skam för den de är. Skilj dessa två åt, både i ditt eget liv och i själavården!

(*Läs mer om Elizabeth George på: http://www.elizabethgeorgeonline.com/books.htm)