Bilder har ju den egenheten. Antingen är bilderna rent dokumentära och man kanske tittar på dem och sen går man bara vidare, medan andra bilder drabbar en, river ner fasaden, spränger sönder motståndet. Roland Barthes skrev en gång i boken Det ljusa rummet, om bilder utifrån perspektivet Studium och Punctum. Studium är att betrakta bilden enbart ur tekniskt och dokumentärt perspektiv, medan Punctum är att bilden drabbar, etsar sig fast, fångar något hos mig, lämnar mig inte, trots att jag kanske inte längre betraktar bilden. En sluten bild lämnar inget åt fantasin, det finns bara en tolkning, medan en öppen bild har flera blickfång, inbjuder betraktaren, stänger en inte ute.
Jag kan säga att både Helmut Newton och Pieter Hugos bilder inbjuder och lämnar ingen oberörd.
Se själv, här finns några av Hugos bilder: klicka här!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar