Märklig resa

Denna helg är jag på resande fot och har träffat två av mina favoritsläktingar från Västkusten. De är i övre 70-årsåldern, men vitala, både i  kropp och själ. Två personer som alltid funnits och som - i alla fall som jag känner det - är precis likadana idag som när jag var sommarbarn hos dem på Orust när jag var barn. Ett härligt, smittande skratt, omsorg och omtanke, lite stillsamhet och eftertänksamhet, humor, allvar - allt i en härlig blandning.

De har gått igenom mycket genom livet och de är den enda nu levande källan till min egen livshistoria. Igår samtalade vi i timmar om saker och ting som hänt, personer som passerat förbi i våra liv, platser, tider, allt möjligt. Tysta och dolda rum i vår gemensamma historia öppnades och jag och min syster fick reda på saker som vi inte vetat tidigare. Både omtumlande och glädjande. Framförallt: vi fick VETA. Vi fick SE. Vi fick HÖRA. Vi fick ytterligare några bitar som passade in i det som vi kallar vårt livspussel.

Inatt när jag la mig för att sova, kände jag mig tacksam och glad. Glad över att få träffa underbara människor (och i detta menar jag även mina syskon), glad för att solen gav oss sommarvärme hela dagen, glad över livets gåvor i form av relationer och omtänksamhet.

På resande fot - på väg framåt. Även idag.