to what lives within us.” (Thoreau)
Robin Stjernqvist sjöng i schlagerfestivalen förra året:
I reach for the horizon
Whenever I get days of doubt, bringing me down...
Begreppet horisontutvidgning vilket för mig handlar om att horisonten hos oss kan ligga oss för nära; liksom hoptryckt, perspektivlös och förkrympt. Det kan komma sig av sammanhang i vilka jag vuxit upp, sammanhang jag lever eller arbetar i. Studier, öppenhet, samtal med öppensinnade personer vilka själva brottats med en förkrympt horisont, kan hjälpa i processen att vidga horisonten. Då frågor som "hur, när och var" dominerar framför frågan "varför". Perspektivet som öppnar sig heter istället "olika". Det kan gälla i relationer, samtal, musik, tro, öppenhet istället för rädsla för det okända.
Det finns också ett begrepp som kallas horisontsammansmältning och det är att kunna se horisonten utifrån andra perspektiv än sina egna. Att på något sätt kunna få min horisont och den andres att närma sig varandra.
Horisonten kan visa sig, ge distans i livet och samtidigt trygghet - den finns ju där hela tiden och påverkas inte av mina omständigheter. Den ger livet en känsla av att allting rör sig långsamt, inte speedat och stressat, utan lagom. Så att jag kan se det och välja reaktion och mottaglighet för intrycken. Horisonten ger mig valmöjligheter. Stress tvingar.
 |
| Horisonten vid Bjärred, Skåne |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar