Blå toner

Emporia, Malmö

Vår i Malmö

Typiska vårtecken i Malmö. Pilarna har börjat knoppas och slå ut och campingbilen är framkörd. En speciell känsla att vandra i vårsolens sken. Alltid lika välkommmen!

Bullfest

Snart dags för fika...

Entrén till Döderhultarmuseum i Oskarshamn

Döderhultarns gubbar och gummor

Från Döderhultarmuseum i Oskarshamn. Täljda gubbar och gummor. Sevärt!!!

Svan i flykt

Ibland får man tänka om

Att tänka om

Jag hade tänkt dig blond och lång
över allt förstånd
med energisk haka,
du, som i en dröm och vaka
varit mitt ideal.
Blond och högväxt och smal.

Och så kommer du dock
mörk, kortväxt och tjock,
med hakan i nedvikt krage
och en början till mage.
Sådan kliver du in
i min själ och mitt sinn.

Allting blev skapat om
när du kom.
Allting slog du itu,
Du, du.


(Erik Lindorm)

Ett jag - ett du, sökande efter ett vi.

Husqvarnamuseum i Huskvarna (3)

Köksinteriör från 70-talet...

Husqvarnamuseum i Huskvarna (2)

Interiör från 1975, med utsvängt och storblommigt och en äkta Husqvarna symaskin.

Vårens tid - utmaningens tid

Pratade med en mycket god vän som tagit ett beslut i dagarna: att säga upp sig från sitt jobb. Hon upplevde att jobbet innebar så mycket negativt hela tiden, så hon var inte beredd att låta det gå längre. Negativ stämning, konflikter, arbetsskador, psykisk ohälsa hos många på arbetsplatsen och ingen lyhördhet från arbetsledningen blev till slut för mycket för henne, och hon gick helt sonika in till chefen och sa upp sig.

Hon svävar nu i ovisshet inför framtiden. Vad ska jag jobba med? Pengar? Möjligheter? Öppna dörrar? Omskolning? Utveckling? Gå tillbaka till tidigare yrke inom vårdsektorn? Den här våren blir annorlunda. På många sätt. (jag har frågat henne om jag fick skriva denna text)

Jag upplevde något av Karin Boyes ord när vi samtalade:

Ja visst gör det ont när knoppar brister.
Varför skulle annars våren tveka?
Varför skulle all vår heta längtan  
bindas i det frusna bitterbleka?
Höljet var ju knoppen hela vintern.
Vad är det för nytt, som tär och spränger?
Ja visst gör det ont när knoppar brister,
ont för det som växer
                              och det som stänger.

Ja nog är det svårt när droppar faller.
Skälvande av ängslan tungt de hänger,
klamrar sig vid kvisten, sväller, glider  -
tyngden drar dem neråt, hur de klänger.
Svårt att vara oviss, rädd och delad,
svårt att känna djupet dra och kalla,
ändå sitta kvar och bara darra  -
svårt att vilja stanna
                              och vilja falla.

Då, när det är värst och inget hjälper,
Brister som i jubel trädets knoppar.
Då, när ingen rädsla längre håller,
faller i ett glitter kvistens droppar
glömmer att de skrämdes av det nya
glömmer att de ängslades för färden  -
känner en sekund sin största trygghet,
vilar i den tillit
                              som skapar världen.
---------------------------------

Jag känner stor respekt för alla dem som följer sitt hjärta och tar konsekvensen av det även om det innebär en osäkerhet ur många praktiska perspektiv och synvinklar. Ovissheten och dimman i tillvaron kan öppna nya vyer, nya vägar, nytt liv, ny glädje, ny gnista, nya horisonter. På kylskåpsdörren hemma läser jag på en kylskåpsmagnet: "bara den som gått vilse hittar de nya vägarna". Och vitsipporna och blåsipporna och tussilagon kommer att blomma i år också, precis som varje år. Knoppar kommer att slå ut på björkar och bokar, vårflödena i åar och bäckar kommer att forsa fram, kyla kommer övergå i värme, precis som vanligt. Mycket är stabilt, även om vårt inre darrar.

Jag önskar min vän allt gott och att hon får känna att hon vilar i "den tillit som skapar världen".
 "Where there is a will, there is a way". "Listen to your heart....." (Roxette)

Vardagsro

Dock göras mig dagarna långa

ibland i min gröna berså.

Är jag en av de mycket för många

eller en av de mycket för få?

Jag också, skulle man tycka,

kunde väl finna en bro

som leder, om inte till lycka, 

så bara till vardagsro.

(Nils Ferlin)

På kylskåpet

Om åldrandet

Författaren Lars Björklund skriver så här om åldrandet (det är så bra så det är hart när omöjligt för mig att låta bli att citera och referera honom, från boken Orden och Tystnaden - en bok om tillit):

Barnet frågar: 
     -varför är du så skrynklig?
Och svaret blir:
     - för att jag har levat så länge, skrattat så mycket, pratat ännu mer och gråtit en del.

Rynkorna är berättelsen om ett liv, en livets gravyr. Om vi ser så på rynkorna så blir de inte bara ett tecken på åldrande utan också mycket innehållsrika och vackra.

Många säger att de längtar efter pensioneringen - efter att bli lediga och sluta arbeta - och att de ser fram emot det. Men de glömmer sorgen och allt man måste lämna. Sorgen som finns inne i livet behöver ord och söker ord. Därför behöver vi tala om att åldras och om allt som tas ifrån oss, orken, snabbheten och smidigheten. Allting åldras och vi har ingen makt att förhindra det. 

Om sorgen över tidens gång görs synlig kan däremot ett livsrum öppna sig. Det betyder att själva livet, det som ger glädje och närhet, finns kvar. Också den sista dagen i ens liv kan fyllas av nyfikenhet och lust. Men bara om vi har lämnat det som måste lämnas. Sorgen handlar om att se det som är förlorat, lämna det som inte går att ta med sig, och försonas med att det måste vara så.

Bitterheten är den tyngsta av åldrandets känslor. Den biter sig kvar in i döden och livet verkar var för kort för att få upprättelse. Ett sätt att förhindra bitterheten är kanske att se åldrandet som en ofrånkomlig sorg. En sorg som har livet och kärleken som ursprung och därför kan fyllas med tacksamhet och glädje.

Om det ofrånkomliga Åldrandet.

Mass distraction

Varning:

Detta är mass distractionsvapen!!!!

Blogger, Facebook, Twitter, Tumblr, Wordpress, Youtube, m.fl. räknas dit. 

Många är drabbade. Hårt.

Vyer

“The universe is wider than our views of it.”

(Thoreau)

Nya tag

Klockan står på 06.48 och jag har just klivit på morgonbussen till jobbet. Den första person jag hejar på är busschauffören Håkan. En trevlig kille. Vi växlar alltid några ord och idag sa han spontant - eftersom det inte är så länge sen vi sist sågs - "nya tag"! Ja, nya tag. Det är det som gäller för idag.

För två-tre år sen gick jag en fotokurs på distans vid högskolan i Jönköping och då skulle jag i en av inlämningsuppgifterna skildra min känsla inför  några yrken. Ett foto skulle skildra vad jag kände inför dessa yrken. Jag  valde bl.a. pizzabagarens och chaufförens yrke. Hur skildrar man dem? Men en bild? Jag lämnar pizzabagaren därhän, även om bilden med pizzabagarens inmjölade händer och förkläde framträdde tydligt på bilden när han har den stora träspateln i högsta hugg för att lägga in en pizza i ugnen, blev ganska bra i färg och form, så fastnade jag ändå för bilden på den ensamme chauffören.

Det var Håkan jag skildrade på min bild. Samma chaufför som idag alltså. Men då på kvällen, lite snett från höger bakifrån tog jag bilden när en taklampa lyste litegrann på hans huvud och kropp och själva platsen där han sitter och kör. Det som hände var också att jag fick med en spegelbild av honom i den stora vindrutan där hans ansikte avbildades lite dovt och lågmält. Hans ansikte syntes inte på vanligt vis, eftersom jag satt snett bakifrån och tog bilden. För mig blev bilden det jag ville skildra: den ensamme chauffören med stort ansvar för sina passagerare. Trots att bussen kan vara fylld med människor, är chauffören ändå i någon mening helt ensam. Jag har själv kört taxi under 9 års tid, så jag vet.

Ingen annan än chauffören kan ta besluten om hur man ska köra, utifrån väder, väglag och andra förutsättningar. Man är helt ensam om att ratta fordonet och ansvaret att nå målet för resan, den förutsägbara vägen eller den alternativa vägen som framtvingas på grund av yttre omständigheter. Man kan inte skylla på någon annan om man kör fel eller om man skulle köra av vägen eller krocka. Man är helt solo om ansvaret och konsekvenserna för färden. Och beslutstiden kan vara bråkdelen av en sekund. Man kan aldrig slappna av under körningarna, man måste vara vaken och medveten om situationen varje sekund.

Utöver de yttre betingelser jag redan nämnt fanns då - på 80-talet när jag körde - och nu på 2010-talet ännu en aspekt som kanske ännu mer vittnar om chaufförens mycket utsatta läge: våldsbenägna personer som sätter på  tvären på ett eller annat sätt eller som vill bråka och som hotar, med eller utan tillhygge i handen. Men oftast med alkohol eller knark innanför västen. På det viset beundrar jag chaufförer som håller på. År efter år. Dag och natt.

Nu sa Håkan: "nya tag"! Och det  tar jag till mig idag. Jag är glad för den yrkesgrupp som idag sitter bakom rattar och spakar för att ta 1000-tals människor till sina jobb. Och sen hem igen. På vägar, till sjöss, på räls eller i luften. Nya tag. Gamla meriter och lyckade körningar hjälper inte idag. Nya tag. Ny dag. Nya möjligheter. Nya risker. Nytt ansvar. Ny glädje. Nya möten.

"Nya tag" - viktigt!

Vår i luften

Anar en spirande vår i luften. I lördags när jag väntade på en bilköparkund, tvättade jag min gamla bil vid 8-tiden på morgonen. Solen sken och värmde. Jag njöt i fulla drag av vårkänslan. Plötsligt närmade sig ett ljud ovanifrån och jag släppte tvättsvampen och såg uppåt. Där kom de: en grupp svanar i v-formation på väg åt nordost. Det karaktäristiska ljudet av vingslag och skränande lät som ljuvlig vårgrannlåt i mina öron. Våren.

Nu på morgonbussen ser jag en vackert tonad vårhimmel över havet och skogen. Havet ligger blankt i väntan på förmiddagens bris och middagens kraftiga vindar. På insidan av mig själv kan jag höra ekot från förra och förrförra vårens känsla - det är alltid något speciellt med våren. Ett förlåtande tillstånd, då vinterns eventuella förorätter är som bortblåsta, liksom förlåtna. Det är som att värmen. ljuset, krafterna, de tilltagande möjligheterna som våren bjuder, ger oss en ny tro på nästan allting. Det gamla är borta, nu är det vår. Glömda är tråkiga halkmornar i bilen, snöskottande är ett minne blott, slasket är bortsmält och gatorna är sopade. Våren står för något nytt, oprövat, fräscht, möjligt, levande - och inspirerande!

Jag bestämmer mig för att ta emot vårens alla möjligheter! Jag beslutar mig för att ta till vara på varje dag som jag får. Jag intar en hållning av förväntan, förundran, förhoppning, försoning, förståelse och förtroende. Förtroende för livet, för våren, för tillfällena att njuta och leva, för människor jag möter, för uppdrag som dyker upp, för dagarnas oändliga möjligheter.

Det är vår i luften. Skönt.

Husqvarnamuseum i Huskvarna (1)

Skön metallkonst...

Jag tänker ge mig ut på en lång resa

Jag tänker ge mig ut på en lång resa,
troligen dröjer det innan vi ses igen.
Det är inget förhastat beslut, jag har umgåtts med planen länge, fast har inte kunnat säga det öppet förrän nu.

Jag har ordnat en mängd detaljer i samband med färden,
jag har förberett allt utom själva resrouten:
vart det slutligen bär, får jag söka leta ut efter hand.

Jag far bort för att söka något i mig själv,
som jag aldrig får tag i här.
Jag tycker det ropar efter mig långt borta, jag vill dit.
Jag tror mig i stånd att fördra en hel del besvärligheter för att komma fram.

Jag känner mig lätt om hjärtat,
en tyngd har fallit från mitt bröst.
Det är som om en stor glädje väntade på mig någonstans.

(Hjalmar Gullberg, Sonat, 1929)

116-åringen som inte klev ut genom fönstret

Världens äldsta, nu levande människa, fyllde 116 år igår. GRATTIS! 5 mars 1898 föddes Misao Okawa! Oj, oj, oj... Hon verkade dock inte ha några ambitioner att klättra ut genom något fönster på äldreboendet där hon bor och försvinna, utan verkar njuta av tårtan hon fick. Vilken härlig bild, saxad ur BLT. De av hennes barn som fortfarande är i livet, är 94 resp. 92 år gamla. Snacka om bra gener.

Tändsticksmuseum (2)

Några bilder till från Tändsticksmuseum i Jönköping.....

Tändsticksmuseum (1)

Bilder från Tändsticksmuseum i Jönköping - värt ett besök!

Vasaloppet

Fascinerande att se fler än 14.000 personer staka iväg från startrakan i Sälen för att köra 90 km till Mora denna dag. En världshändelse, en krafturladdning, en blåbärsorgie, en folkfest, en fädernelandsangelägenhet, en glädjehögtid, en tradition, bullfröjd, ideell urkraft, helikoptrar, skotrar, skidspår och snöyra. Allt i en enda skön blåbärsröra. Heja på! Nu har täten 52 km kvar. Evertsberg närmar sig med hast. Den vitklädda norrmannen Bjerke, nr 14, har fått en liten lucka för att vinna spurtspriset i Evertsberg. 

Det här är för mig det första och största verkliga vårtecknet! Nu är VÅREN här på riktigt! 

Ett är nödvändigt

Ett är nödvändigt:
att färdas mot brunnar.
Djupt i skogen av tätnande år
längta våra förtorkade munnar
efter dalgången*, där vattnet går,
lyssna vi spänt
till vad ådern förkunnar
dold under livets törnesnår.

(* eg. dälden)

Först som försmäktande, överkörda
människosjälar, som bristen känt,
närmas vi, dignande under vår börda,
det som är ande och inåtvänt,
få vi ta del av det oerhörda,
väntar oss brunnens sakrament.

(Johannes Edfelt ur Ett är nödvändigt)

Läs mer om Johannes Edfelt: >>http://sv.wikipedia.org/wiki/Johannes_Edfelt