Mosebacke med utsikt över Djurgården

Orkidé

Nappstore

Elins arsenal med nappar. När hon blivit äldre blir det appar som är mer intressanta istället.
Kanske också det en tröst? Fast för vuxna.

Vänskap

"En vän är någon i vars sällskap jag tänker högt."

(Ralph Waldo Emerson, amerikansk författare och filosof, 1803-1882)

"Det verkliga beviset på vänskap är om det går att göra ingenting

med den andra personen. Kan ni njuta av de enkla stunderna i livet tillsammans?"

(Eugene Kennedy, amerikansk psykolog och professor emeritus
vid Loyola University i Chicago)

"Äkta vänskap råder där tystnad mellan två människor känns angenäm."

(D T Gentry)

"Tystnaden utgör de verkliga samtalen mellan vänner. 

Det är inte de ord som sägs, utan de som inte behöver sägas som räknas."
(Margaret Lee Runbeck, amerikansk författare, 1905-1956)

Kråkan

Lite vingklippt, lite förtalad, lite gråsvart, lite tråkig, lite vanlig.
Men flyga kan den. Och gör det, utan att rodna.

Tryggare kan ingen vara

Jag tror
på en längtande gud
som söker mig nerifrån
i utsatthet och svaghet.

En gud
som genomsyrar allt
från det största
till det minsta.

Jag tror
på en älskande gud
som möter mig längst ner
i otillåten kärlek.

(Lars Björklund)

Rosen i kyrkan

Otillräcklighetens gissel

 Lyonne Twist skriver i sin bok The soul of Money om otillräcklighetskulturen i vilken vi lever.

"För mig och många andra är dagen första tanke: "Nu fick jag inte tillräckligt med sömn". Nästa tanke blir:" tiden räcker inte till". Oavsett om det är sant eller inte, börjar vi automatiskt tänka  sådana tankar, utan att komma på tanken att ifrågasätta eller granska dem. VI ägnar större delen av vår tid och vårt liv åt att höra om, berätta om, beklaga oss eller oroa oss för allt som vi inte får tillräckligt av. /..../ 

Redan innan vi stiger ur sängen på morgonen är vi otillräckliga, ligger efter, saknar något, håller på att förlora. Och när vi väl går och lägger oss på kvällen snabbspolar hjärnan sin litania om allt som vi inte fick eller inte fick gjort den här dagen. Vi bär dessa tankar som en börda när vi somnar och vi vaknar tilldagdrömmar om allt som vi saknar. /.... /

Detta inre bristtillstånd, denna otillräcklighetens livssyn, är det som döljer sig i vår avundsjuka och missunnsamhet, vår girighet, våra fördomar och våra invändningar mot livet. /.../"

Brené Brown ( i boken Våga vara sårbar) räknar upp några områden där otillräcklighetstankar slagit rot hos många:

Aldrig bra nog.

Aldrig perfekt nog.

Aldrig smal nog.

Aldrig mäktig nog.

Aldrig framgångsrik nog.

Aldrig smart nog.

Aldrig säker nog.

Aldrig trygg nog.

Aldrig ovanlig nog.

Det är dags att göra upp med otillräcklighetskulturen. Redan idag. 

Vardagskonst

Dumle vs livsleda...

Saxat ur lokaltidningen...

Helt utslagen

I Hoglands Park, Karlskrona

Fettupplösning

En bild i lågupplösning, men med högupplösning av fett.

Grön linje inom EU

Fotograferade Marit när hon dök upp i TV-rutan. Färgerna och motljuset blev faktiskt så här.
"Passade bra", tänkte jag, "hon står ju upp för det gröna i tillvaron".

Katten med ETT liv

Lampan i sitt hörn

Skönhet - skörhet

"Det gäller att ha mod att vara den man är.
Och att inte tappa modet för att man är den man är."
(Salon Gahlin, tecknad figur i DN 1932-1975)

En prunkande orkidé - efter en lång torrperiod,
så fullständigt exploderar den i färg och form!

Väggar

Små grabbar på cykel

Stod och väntade på bussen vid 7-tiden idag. Jag hörde ett frekvent svischande ljud som närmade sig från vägen längre bort till höger. Jag tittade upp och såg en liten grabb komma cyklande med sin mountainbike. Han hade svart hjälm och  cykelhandskar, gympaskor och ryggsäcken på ryggen. Cykeln var svart och mintgrön och hade grova mountainbikedäck som ven mot asfalten i nedförsbacken. Grabbens och mina ögon möttes ett ögonblick innan han snabbt trampade ifrån platsen där jag råkade stå.

Ett litet ögonblick stod tiden still och jag kunde - för min inre syn - se två andra grabbar på liknande cyklar som cyklade till och från mig för inte så många år sen. De vinkade hejdå och drog till skolan, de trampade iväg till en kompis, de slängde i sig en macka eller lite yoghurt och sen var de borta. Ur min åsyn. Mina två grabbar. Nu fyller de 22 och 27. Konstigt.

Det är  inte så värst länge sen, ändå känns det som ett helt liv sen jag såg den synen i verkligheten. Märkligt detta med tiden. Hur den aldrig stannar upp, hur den bara går och går. Minnet av grabbarna på cykel är ett fint minne som andas trygghet och vårsol. Fint med såna minnen. De känns som guldkorn som finns samlade längs vägen jag går. Denna morgon.

Gladan

Såg den från bilen, i trakten av Johannishus, där den flög strax ovanför harar och åkrar.
Vi följdes åt några hundra meter. En härlig känsla. Jag blev glad över Gladan.

Tågstationen

Kliver ut på  en mörklagd perrong och känner den isande kalla vinden vidrör mina kinder som är blossande röda efter en minst sagt tempererad tågkupé. Vinden gör att jag snart känner mig fräschare och piggare, men inte desto mindre desillusionerad efter väntande och väntande i en varm kupé. 

Det är kompakt mörker ute. Några gamla armaturer lyser fortfarande på den gamla stationsbyggnaden, men de liknar mest gammal spindelväv där de hänger snett och vint med trasigt glas. Lysrören blinkar lite lågfrekvent åt mitt håll. Jag känner känslan av enslighet just här och nu. Jag avundas inte dem som bor här, bortom all heder och ära. 

Tågstationer andas mystik. Rälsens raka mönsterstreck, elstolparnas lodräta kamp uppåt, elledningarnas strävan framåt är de fasta punkterna, men skuggorna och de dimhöljda gamla tågvagnarna på sidospåren liksom skyler en massa hemligheter och dolda motiv. Det känner man på lång väg. Det gnäller lite i fjärran, det gnisslar och slår - vem som slår vet jag inte, man ser ingen, det  bara låter som om det står en gammal dögrävare någonstans bakom en rostig Transwaggon och slår gnistor mot gammal räls som om han vore den siste rallaren. Men det är inte det  där klara, distinkta exakta järnljudet, utan lite dovt, lite dolt, lite mystiskt, nästan mytiskt.

Mina tunga fötter har nästan fastnat i alla gamla tankar och intryck från värmen och nu kylan, från den lite kusliga ensamhetskänslan på perrongen och trycket över tankar och hjärta, och särskilt över bröstkorgen så att det nästan är lite svårt att andas in den kyliga luften. Äntligen lossnar den vänstra skon från cementen och får med sig den andra och jag börjar gå. Sakta, släpande, tungsint, längtande bort härifrån ensligheten. In i ljus eller åtminstone  till någonstans där det finns förklarliga ljud som känns igen. Det handlar om den yttre eller det inre mörkret, det yttre eller det inre ljuset. 

Vägen ut

Learning by walking

"Learning by doing." Det uttrycket har vi hört förut. Igår på Kista-mässan, hörde jag rubrikens ord i en föreläsning om IT-stöd, IT-pedagogik:

LEARNING BY WALKING

Fundera över det uttrycket... Det säger en hel del om livet och dess förutsättningar. 

Bluefeet

On train...

Be yourself, no matter what they say

Jag skrev den 1 maj om låten An englishman in New York, skriven av Sting på 80-talet, och mina tankar har fortsatt bearbeta olika delar av detta att vara sig själv. Att kunna, att våga, att vilja vara sig själv. Parallellt med alla dessa tankar som funnits den senaste tiden (och av olika orsaker) har jag umgåtts med en - för mig - ny författarbekantskap, Brené Brown, sociolog från USA. Libris bokförlag har gett ut hennes bok Mod att våga vara sårbar. Hon berättar om de reaktioner hon mött efter sina många föreläsningar, sina seminarier, sin forskning och sina böcker. Det handlar alltså om sårbarhet.

Boken är inte - på långa vägar - färdigläst för min del. Far away. Hon tar tag i ämnet från början och sopar rent hus när hon jämför sårbarhet och svaghet. Det är enligt författaren den allra vanligaste reaktionen hos många läsare och åhörare - att sårbarhet är ett svaghetstecken, eller t.o.m. det yttersta beviset på svaghet. Brené Brown menar raka motsatsen: sårbarhet är ett tecken på styrka. Ja, kanske grunden för allt det man kan kalla styrka. Hon jämför sårbarhet med att i en mening vara naken, alltså avklädd alla sina försvar, sina positioner, sina fördomar, sina strategier, sina försök att inte träda fram och visa sitt ansikte av rädsla för att misslyckas.

Under de senaste 10 dagarna har jag från och till öppnat boken och den känsla jag haft vid läsningen är ungefär som att jämföra med att sitta i en sval och skön berså och läppja lagom kallt och friskt vatten, med en aning av björnbärssmak. Orden har bara slunkit ner i en torr strupe, i ett torrt sinne, varit helt rätt att få förmånen att ta till sig.

Jag vet att boken inte lämnar mig eller någon annan oberörd. Och framöver återkommer jag om detta ämne: sårbarhet.

Motpolernas morgon i Karlskrona: Paradis och Inferno sida vid sida.

Körde min bil längs vattnet måndag morgon. Det idylliska lilla Pantarholmen med stilla vatten och speglingar utmed vägsträckningen och endast 300 meter bort den tragiska påminnelsen om 8-åriga Yara som - enligt de nyhetssändningar jag hört - slogs ihjäl av närstående personer. Och detta trots att myndigheterna i kommunen fått varsel och varningsrop från grannar som hört mycket bråk från lägenheten. Ändå gick det snett. En liten flicka dör. Detta är en motpolernas morgon i Karlskrona. Paradis och Inferno sida vid sida.

Blomstergrabben

Försommarskönhet

I närbild

Sköna färger och former som omger oss i vårens tid, en skön aprilkväll...

An englishman in New York - a legal alien

Stings låt från 80-talet har drabbat mina tankar. På videon för låten går han som engelsman runt omkring i the Big Apple, New York, och funderar och filosoferar om livet och alla vardagligheter som han märker särskiljer honom från omgivningens mönster och tyckanden.

Skillnaderna börjar med te eller kaffe:

I don't drink coffee I take tea my dear
I like my toast done on one side
And you can hear it in my accent when I talk
I'm an Englishman in New York

See me walking down Fifth Avenue
A walking cane here at my side
I take it everywhere I walk
I'm an Englishman in New York

Men ju längre låten går och de svängiga rytmerna fortsätter, blir orsaker och anledningar till skillnaderna större, mer djupgående och personliga.

Modesty, propriety can lead to notoriety
You could end up as the only one
Gentleness, sobriety are rare in this society
At night a candle's brighter than the sun

Takes more than combat gear to make a man
Takes more than a license for a gun
Confront your enemies, avoid them when you can
A gentleman will walk but never run

If, "Manners maketh man" as someone said
Then he's the hero of the day
It takes a man to suffer ignorance and smile
Be yourself no matter what they say

Hela låten slutar sen i ett långt upprepande av:

Be yourself, no matter what they say,
be yourself, no matter what the say.

Sting känner sig som en “legal alien in New York”, en legalt hitkommen  utomjording i New York.
Jag känner igen känslan som han uttrycker i låten. Att vara sig själv i ett sammanhang, där man förväntas vara någon annan för att passa in. Passa in i bilden, passa in i mönstret, passa in i snacket. Passa in i likformigheten. “I världen, men inte av världen” är ett uttryck från Frälsaren som gör sig påmint inom mig. Att finnas i en miljö, men inte vara beroende eller styrd av dess villkor, dess tyckanden eller dess tryck. Som människa finns man alltid i sådana sammanhang, och vem är den av oss som inte påverkas? Naturligtvis blir vi alla påverkade. Inget märkligt eller skuldframkallande i det, enligt min mening. Vi är människor.

Budskapet att vara sig själv, även om andra skulle ha en avvikande uppfattning om detta, är klockrent. Viktigt. Essentiellt*. Avgörande. Vägledande. Att ha så mycket inom sig själv, att det som kommer utifrån inte riktigt kan komma in, inte kan tränga ut det som hjärtat och sinnet är fyllt av. Viktigt. Att det inre får styra det yttre och inte tvärtom.

*Essens (av latinets essentia) avser i talspråk det väsentliga i något, tingets kärna, det avgörande nödvändiga. Som adjektiv eller adverb, essentiell, betyder det livsnödvändig, till exempel essentiella aminosyror, essentiella fettsyror och andra essentiella ämnen.

Vågar du vara den du är? Oberoende av vad andra säger om eller till dig? Vågar du vara annorlunda? Vågar du vara sårbar, öppen, inte så färdig i alla avseende, trevande, sökande, tillåtande mot ditt eget inre som pockar på uppmärksamhet och som vill LEVA och uttrycka sig?

Be An englishman in New York. Today.

Och kanske vill du njuta av låten: http://youtu.be/d27gTrPPAyk