“Begränsningarnas tyranni” eller att gå på Skrivarkurs

En spännande helg ligger bakom. Skrivarhelg med författaren Anita Goldman. Vi var ett tiotal deltagare från skilda delar av landet. Det är alltid spännande att möta nya människor och nya miljöer och denna helg var den extra kryddan vårt gemensamma intresse: att skriva. Vi fick tillfälle att skriva en rad olika texter om skiftande ämnen, varierande teman, olika infallsvinklar och utifrån vårt eget eller någon annans perspektiv. Nyttigt och svårt. Spännande och nytänkande. Vi fick skrivartips, lästips och råd, kommentarer till våra texter, läsa våra texter högt för varandra och samtala om olika stilar och former och innehåll. Ibland jobbigt, ibland mycket roligt. Framförallt omtumlande, överraskande och lärorikt i en skön blandning. Jag upptäckte vad nyttigt det är att stötas och blötas mot andra. Det är så lätt att köra fast i ett eget spår som blir allt djupare och djupare när man hela tiden sitter på sin egen kammare och skriver.

I gruppen gick vi in i denna gemenskap och vi utgick inte i vår första fråga till varann varifrån vi kom eller vad vi jobbade med, utan “vem är du?” och det kändes välgörande och befriande att ha ett annat ingångsvärde. Det gav också tyngd och mening åt lyssnandet på de andras texter. Vi kände oss som nybörjare allihop. En nyttig känsla. Men också en stor utmaning att gå vidare i att formulera tankar till ord och till text. Att skriva - inte som någon i förväg frågade mig, lätt fördomsfullt - “ska du bli författare?”, utan att skriva för livet, för att jag vill. Alla har sin väg, sina uttryckssätt, sitt inre, sina mål. I en av Anita Goldmans böcker fäste jag mig snabbt vid en formulering: “Vi böjer oss under begränsningarnas tyranni och bekänner oss till saknadens evangelium.” Den här kursen var för mig en motvikt till det. Den gav verktyg för tanken att inte böja mig för alla begränsningar man kan känna av i yttre eller inre bemärkelse och att jag inte behöver bekänna mig till ett “evangelium” (läs: ett budskap) som är präglat av avsaknad eller brist på förmåga, lust, initiativ, mod, ryggrad, mod att våga gå vidare eller att låta omständigheter och andras fördomar, ointresse eller skepticism styra mitt liv. Kursen var på flera vis ett sätt att ta mig på allvar.