"Varför kastar vi ner en slant i en källa?
För att själva slippa gå ner i källan."
(David Whyte)
Varför ger jag en slant utanför Willys i tiggarens mugg? För att slippa prata med kvinnan i smutsiga kläder? För att komma undan mitt eget dåliga samvete?
Eller är det kanske ett sätt att markera till det enfrågeparti som ställt till oredan i Sveriges riksdag? Ett sätt att säga vår mening utan ord, utan i handling istället? Vi vill säga till flyktingen: jag känner med dig, jag tänker på dig, men just idag, just nu, kan jag inte ge dig mer tid och uppmärksamhet. Så tror jag det är för de flesta av oss. Vi vet inte riktigt vad vi ska göra, så vi gör någonting för vår medmänniska. Och det är bra. Och det känns bra. För mig också som gav de där kronorna som ändå bara skramlar i plånboken och som skaver där bak när jag sätter mig i bilen och kör iväg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar