"När jag kedjades fast vid ett träd med ett hänglås om halsen utan att kunna röra mig,utan att kunna resa mig eller sätta mig, utan att ha rätt att tala eller tiga, dricka eller äta, utan rätt att ens utföra kroppens allra mest grundläggande behov; när jag tvingades in i den mest kränkande situation man kan tänka sig behöll jag i alla fall den dyrbaraste av alla friheter som ingen någonsin skulle kunna ta ifrån mig: DEN ATT BESTÄMMA VEM JAG VILLE VARA."
http://www.dn.se/dnbok/bokrecensioner/ingrid-betancourt-aven-tystnaden-har-ett-slut/
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar