Sista februari

Det är länge sen det var en vanlig lördag med ingenting inbokat, inga gäster, kalenderns sida lyster vit emot mig. Ovanligt. Skönt. Avstressande. Avkopplande. Inget som kräver min uppmärksamhet. Bara få vara. Annorlunda och fint. Som en hägring, fast på riktigt.

Icecold beauty

Jag ser ljuset åter

Fascinerande med årstiderna. Sommaren, hösten, vintern och våren. Efter en mörk period återkommer fågelsången, plusgraderna, snödropparna och: LJUSET. För varje dag som går, blir det allt ljusare att gå ut på morgonen de få stegen till busshållplatsen dit bussen når kl. 6.46 varje morgon. Idag var det riktigt ljust och det blev utgångsämne för ett kort samtal med en annan resenär. Ljuset förenar oss på något underligt vis. Min båt ligger på båtvagnen på min garageuppfart, och ibland brukar jag snurra ett varv på propellern när jag går förbi den där den ligger, och så viskar jag lite blygt till den och säger: "snart är det dags igen". Det känns fint att tänka på. Det är snart dags igen. Förväntan och glädje. Ljuset och plusgraderna. Härligt.

Dire Straits sångare Mark Knopfler sjunger: "Why worry, there should be laughter after pain, there should be sunshine after rain, these things have always been the same, so why worry now, why worry now?"

Gör inte det. Det vänder. Jag ser ljuset åter.

Morgonrodnad

Bussresan  till jobbet denna morgon var en skön upplevelse. Att trött och lite sömndrucken  få sjunka ner i sätet, sätta på bilbältet och luta sig tillbaka i tysthet, var skönt. Och varmt. Lite lätt susande vindljud, vägljud och en lågmäld radioröst framme hos chauffören, gjorde mig vilsamt ännu mer avslappnad och rofylld. Till höger om mig - åt öster - höll solen på att gå upp och morgonrodnaden gjorde sig tydlig och ytterligt märkbar. Jag tror första gången detta år på det här tydliga sättet.  Jag lutade mig bakåt, la huvudet lite åt höger och tittade lojt åt morgonrodnadshållet. Och njöt av det jag såg.

Denna vecka är en smula (nja, 15 smulor...) lugnare än förra veckan. I alla fall vad jag vet och vad jag kan se i min agenda. Det var en fin och intensiv vecka, den förra, och denna vecka är på pappret en lugnare variant. Får se om detta infrias. Den här morgonturen i morgonrodnadens sken, i en vanlig röd och grå landsortsbuss, var ovanligt angenäm och smärtfri.

Jag är tacksam.

Sann pedagogik

”Om jag vill lyckas med att föra en människa mot ett bestämt mål, måste jag först finna henne där hon är och börja just där. Den som inte kan det lurar sig själv när hon tror att hon kan hjälpa andra. För att hjälpa någon måste jag visserligen förstå mer än vad han gör, men först och främst förstå det han förstår. Om jag inte kan det så hjälper det inte att jag kan och vet mera.

Vill jag ändå visa hur mycket jag kan beror det på att jag är fåfäng och högmodig och egentligen vill bli beundrad av den andre i stället för att hjälpa honom. All äkta hjälpsamhet börjar med ödmjukhet inför den jag vill hjälpa, och därmed måste jag förstå att detta med att hjälpa inte är att vilja härska utan att vilja tjäna. Kan jag inte detta så kan jag heller inte hjälpa någon.”

(Sören Kirkegaard, Dansk filosof)

Inför tentan

Sitter och funderar på den kommande tentan på fredag. En tenta om Lyrik. Rim, rytm och rapp - poesi från antiken till våra dagar. Så heter distanskursen jag läser just nu. Roligt och givande. och har gett mig flera anledningar att läsa lyrik som jag annars aldrig skulle ha kommit i kontakt med. Varför läser jag denna kurs? Den frågan har jag ställt mig själv. Jag har inget entydigt och självklart svar på den frågan, men jag kan säga att det varit väldigt roligt och givande (som jag nyss uttryckte det). Att upptäcka nya författares och poeters vida universum och genomgripande ordväxlingar och scenförändrande tankegångar, det är spännande. En av våra handledare har skrivit en bok om lyrik och på pärmen finns detta citat:

Vi förstår inte bara lyriken med hjälp av våra liv. 

Vi förstår också våra liv med hjälp av lyriken. 

Det är inte bara vackert skrivet och sagt, utan värt att fundera över en god stund. Lyriken säger det inte prosan kan berätta. Det är att "se det andra inte ser" och "ana vad andra inte inser". (ord som sades om konstkritikern Ulf Linde, medlem av Svenska Akademien). Det är att föras vidare och längre. Betänk då också att vår stora sångskatt (i alla genrer) också är lyrik i en vid mening. 

Nu står jag (eller snarare: sitter) inför en tenta i detta ämne. Det är  absolut inte en kurs jag var tvungen att gå eller något att annat jobbigt skäl till det, utan det var  och är ren och skär nyfikenhet och lust hos mig som sa till mig: "jodå, pröva och se om det är något för dig....". Man brukar prata om att lära sig något till ett prov eller en tenta eller att lära sig för livet, och i detta fall stämmer det senare. De dikter och ord jag stöter på är något jag har nytta av i mitt liv. Det tror jag. Det vet jag. Citatet från Tom Hedlunds bok stämmer:

Vi förstår inte bara lyriken med hjälp av våra liv. 

Vi förstår också våra liv med hjälp av lyriken. 

Epilog

[...]

När året sparkar av sig stövlarna,
och solen klänger högre, lövas träden
och fylls av vind och seglar fram i frihet.
Vid bergets fot står barrskogsbränningen,
men sommarns långa, ljumma dyning kommer,
drar genom trädens toppar sakta, vilar
ett ögonblick och sjunker åter undan –
avlövad kust står kvar. Och slutligen:
Guds ande är som Nilen: översvämmar
och sjunker i en rytm som har beräknats
i texterna från skilda tidevarv.
Men Han är också oföränderlig
och därför sällan observerad här.
Han korsar processionens väg från sidan.

Som fartyget passerar genom dimman,
utan att dimman märker något. Tystnad.
Lanternans svaga ljussken är signalen.

(Ur dikten Epilog, Tomas Tranströmer 1954)

Är det inte helt sagolikt vackert skrivet? "När året sparkat av sig stövlarna, och solen klänger högre, lövas träden och fylls av vind och seglar fram i frihet..."

Vilken beskrivning av våren i antågande....
Läs gärna orden igen och riktigt smaka på dem...

Tranströmer - en metafysiker, med ett fantastiskt bildspråk....

Läs hela dikten här: https://estraden.wordpress.com/2010/06/29/tomas-transtromer-epilog/

Storytel.se

Det finns många kanontjänster på nätet. Att köpa sportartiklar och sportkläder på sportamore.se i lugn och ro få grejerna hemskickade och fri returrätt, alltid gratis och inom  en månad. Mycket skönt och bekvämt. Att köpa toners till skrivaren till priser som är nästan hälfen så dyra och minst lika bra som dem man kan köpa i vanlig butik. 

Nu har jag upptäckt ytterligare en - för mitt intresses skull - otroligt bra tjänst där jag kan lyssna på böcker närsomhelst och var som helst. Jag kan lyssna på inläsning med streamingteknik (dvs. live på nätet direkt) eller ladda ner boken till min mobiltelefon eller Ipaden, vilket är en stor fördel ifall nätet skulle gå ner under lyssnandet. När jag lyssnat färdigt på boken kan jag bara klicka bort den från min "bokhylla" i appen. Jag får lyssna på hur många böcker som helst till en kostnad av 169 kr/månad. 

När som helst kan jag säga upp tjänsten och också ta upp den när som helst. Det finns en uppsjö av böcker och genrer, så jag kan verkligen rekommendera denna tjänst. Det finns säkert många liknande tjänster, jag kan bara säga det enkla: den här tjänsten fungerar alldeles utmärkt.  

Framtiden

Det bästa med framtiden är att den bara kommer till oss en dag i taget.

(Abraham Lincoln)

Kylan

I mörkret, på väg till bussen känns den, kylan, mot ansiktet. Hög och frisk, stillsam och fridfull, vinden har ännu inte vaknat. Kylan har sin egen karaktär, sin egen vilja, sitt eget liv. Den väljer man inte, man kan bara välja att utsätta sig för den när man tar klivet ut, utanför husvärmen. Den svalkar skönt till en början. Vi sjunger långkalsongens lov (långkallsång?). Stickiga tröjan kommer till vår undsättning, vantarna blir handgriplig och begriplig hjälp för handens spretande tentakler. Mössan gör sitt tacksamma jobb. Först inbjudande och välbehövlig svalka, sen kommer den krypande, känslan då kylan gör sig påmind i ett annat tillstånd, utan att be om tillstånd, utan att ha blivit beviljad tillstånd, den bara kommer krypande. In under skinnet. Kylan.

Man kan känna sig kylslagen ibland. Slagen av kyla. Boende som i ett kylskåp. Eller buren i en kylväska. Kylklampskramp sätter in, långsamt men säkert. Tårna först. Och fingrarna sen. Kylan är lika oavsett luxtalet i luften. Ljust eller mörkt, samma kyla. Samma upplevelse, fast jobbigare i mörkret. Jag minns i min ungdom hur kvicksilvret kröp ner till -36 grader och jag skulle gå 3 km. Orsa kan vara riktigt kyligt och kallt. Det var kyla, upphöjt till 3! Ordentlig kyla. Allt stod still, allt avvaktade, inget planerades ens, alla väntade. Kylan var hederlig och rättvis, den drabbade alla lika, och ingen vind som la sig i och förstörde den.

Men det var skönt att komma in.

Mirakel

Livet är en serie av tusentals små mirakel
Lägg märke till dem

(Mike Greenberg)

Livbåten

Handlingen utspelar sig dels i fängelsemiljö, men huvudhandlingen är förlagd till en livbåt 1914 där ca 40 personer befinner sig efter att den lyxkryssare som de åkte med förliste mellan England Amerika. Kryssaren hette Empress Alexandra. Denna båt förliste alltså två år efter Titanic. De flesta omkom direkt när lyxkryssaren sjönk, endast ett fåtal människor överlevde. Bokens titel kan vara en hänsyftning till en annan båt som i verkligheten förliste 1914, båten hette Empress of Ireland, från Kanada.

Fiktionens båt, Empress Alexandra, och dess passagerare, går alltså under efter vad de tror var en explosion ombord. Handlingen utspelar sig till 95% i den livbåt där Grace, Mrs Grant, Hannah, Mr Hoffman, Mr Hardie och många fler fanns med. Från början. De tillbringar 21 dygn tillsammans. I ett inferno av naturkrafter, själsliga processer, kroppslig tortyr, andlig och fysisk torka och svält.

En mycket dramatisk berättelse av debutanten Charlotte Rogan. Boken är nu översatt till 25 språk och kritikerna är lyriska över denna nybörjarroman. Spänning, drama, konflikter, segrar, rädsla, förluster, liv, död, vänskap, hat, vatten, hav, regn, stormar, rå fisk och sjöfågel till lunch, mord, självmord, segling, rodd, filosofi, teologi, naturkunskap och sjömannaskap. Allt i en hårt virad historia som inte lämnar mig ifred när jag väl satt mig tillrätta i båten när jag som en osynlig betraktare befinner mig bland de andra resenärerna. En handling som är mycket förtätad och många gånger väldigt skrämmande och ur ett mänskligt perspektiv tragisk.

Boken handlar om hur man som människa förändras under extrema förhållanden. Det man inte tror om sig själv, kan plötsligt drabba en. Tankar, känslor, handlingar och ord kommer inom och från en själv och från omgivningen - sådant man inte kunde drömma om ens i den vidrigaste mardröm. En bok som skulle passa i vilken psykologikurs som helst. Huvudpersonen, som också är berättaren, heter Grace och hon kallas Grace av Guds nåde. Av andra.

Jag kan varmt rekommendera den till dig, kära läsare.